SPIKNA spi3kna2, v. -ade.
Etymologi
[till förleden i SPIK-RAK (l. första ledet i förb. spik rak(t); se SPIK, adv.)]
om hår: bli spikrak. Håret på svålen spiknar och vill ha puls i roten. Ahlin GillGång 118 (1958).
Spalt S 9649 band 29, 1984
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se