Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPINNAKER spin4aker, äv. spin3aker2, r. l. m. (TIdr. 1882, s. 28, osv.) ((†) n. TIdr. 1895, s. 73); best. -n; pl. -krar (Lundell (1893) osv.), ss. n. = (TIdr. 1895, s. 73).
sjöt. stort (, triangulärt), ballongliknande, symmetriskt segel för segeljakt (särsk. för kappsegling), medelst en bom (spinnakerbom) utspirat åt lovart (på motsatt sida mot storbommen) o. företrädesvis använt vid segling undan vind; jfr SLÖR-BALLONG. Med storseglet nedstufvadt, spinnakern satt som ett stagsegel .. och mesan refvad ligger kanoten bi och sköter sig sjelf. TIdr. 1882, s. 28. (En kappseglare bör vara) beredd att gipa och ögonblickligen sätta spinnaker, när första märket rundas. Därs. 1897, s. 92. Lustjakternas halvt abstrakta tackling med smäckra stålmaster och jättelika spinnakrar hissade på tork. Schildt OdyssKölv. 25 (1951). Av tio startande båtar .. var det bara fyra som lyckades få luft i sina spinnakrar på första länsbenet. DN(A) 1964, nr 204, s. 15.
-BOM. [jfr eng. spinnaker boom, t. spinnakerbaum] bom (se bom, sbst.1 2 b slutet) varmed spinnaker hålles utspirad. Östergren (1944). Rydholm 139 (1967). —
Spalt S 9729 band 29, 1985