| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPIRITUALISM spir1itɯalis4m l. spi1-, äv. -ual-, r. l. m.; best. -en.
1) (i fackspr., i sht teol.) religiös åskådning som hävdar (vanl. under förkastande av yttre kyrkliga former ss. traditionellt gudstjänstbruk, sakrament o. dogmer) att anden (uppfattad ss. ett immateriellt o. av kroppen fullständigt oberoende väsen) utgör organ för omedelbar förbindelse mellan människa o. Gud (särsk. rel.-hist. om sådan åskådning som framträdde under reformationstiden i motsättning till både katolicism o. lutherdom); stundom äv. närmande sig l. övergående i allmännare anv., om förandligad religiositet l. religiös andlighet. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 352 (1837). Man förebrår ofta spiritualismen, att den stöder sin etik på transcendenta och metafysiska vyer, att den tar sin tillflykt till obevisade och obevisliga föreställningar om viljefrihet, en odödlig själ, en straffande och belönande allsmäktig Gud. Norström EKey 53 (1902); jfr 3. (Den lutherska kyrkans grundprinciper för kyrkans rättsordning) utstaka för kyrkans rättsbildning en medelväg mellan Roms (liksom Calvins) legalism och den radikala spiritualismen. Brilioth SvKyrkKunsk. 56 (1933). Den religiösa spiritualismen får vika för det sunda, praktiska arbetet. Böök i 3SAH LIV. 2: 19 (1943). Spiritualism förekommer under kristendomens historia från äldsta tid. Framträdande representanter var under reformationstiden bl. a. Sebastian Franck och Kaspar Schwenckfeld, under nyare tid radikalpietisterna .. och kväkarna. I senare tid kan Frälsningsarmén, särskilt vad sakramentssynen beträffar, anföras som ex. på spiritualism. BonnierLex. 13: 329 (1966).
2) [utvidgad anv. av 1; möjl. dock (åtminstone delvis) avledn. av SPIRITUAL, sbst. (i bet. 1)] (knappast br.) om den riktning l. rörelse (inom franciskanorden) som spiritualerna representerade. Bakom kampen mellan spiritualismen och påvedömet ligga dunkla sammanhang, som forskningen först på senare tid lyckats komma på spåren. Grimberg VärldH 7: 273 (1936).
3) filos. motsatt: materialism, om filosofisk åsikt l. uppfattning l. metafysisk l. ontologisk teori som på ett l. annat sätt hävdar det andliga livets oberoende av materien, idealism (se d. o. 1); numera företrädesvis (mera tillf.) inskränktare, om åsikt osv. som hävdar att det sanna varandet är ande (jaget l. subjektet) o. att den materiella l. kroppsliga världen för den skådande o. tänkande varelsen är ett fenomen av ngt immateriellt, subjektiv idealism, subjektivism (särsk. om den teori om själen o. jaget som gör gällande att medvetandet är en egenskap hos ett andeväsen som är medvetandets subjekt); stundom äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående i allmännare bet.: immaterialitet l. översinnlighet l. andlighet l. själiskhet o. d. (särsk. motsatt: naturalism (se d. o. 2) l. naturalistisk materialism). (Panteismens) system (blev), i sine inconsequentare och mera partiske utbildningar, ömsom klädt i Materialismens, ömsom i Spiritualismens drägt. Biberg 1: 337 (c. 1820). Äfven den Semiotiska Phantasien har sina Utvecklingsstadier, från Rummets materialism till Ordets spiritualism. Trana Psych. 2: 60 (1847). (Man) betecknar .. (stundom) med idealism den åsikt, som fattar det sant varande som någon sorts andliga objekt, ”tanketing” (t. ex. Platons idélära), samt med spiritualism den åsikt, som fattar det sant varande och särskildt substansen hos människan som anden eller subjektet som sådant (t. ex. Cartesius’ åsikt). Inom boströmska filosofiska skolan har termen plägat tagas i en ännu speciellare bemärkelse, nämligen som betecknande den idealism, som icke antar, att själfmedvetandet själf är substansen, utan som anser detta vara blott en egenskap hos eller yttring af något bakom liggande själsväsende, som i och för sig vore mer eller mindre obekant (t. ex. I. H. Fichtes åsikt). 2NF 26: 751 (1917). Hans (dvs. Yeats) mystik och patriotism förenas i hänförelsen för det fromma, översinnliga gammalkeltiska och afskyn för det gudlösa, moderna, materialistiska England. Hans spiritualism kan ibland bli för öfverväldigande, och hans visionära fantasilif är för egenartadt att icke erbjuda svårigheter att följa med. Därs. 33: 536 (1922). En .. viktig frågeställning inom ontologien är, huruvida det sant varande endast är objekt eller också förnimmande subjekt. I förra fallet talar man om objektivism eller realism, i senare fallet om subjektivism eller spiritualism. Sjöstedt FilosProblH 10 (1936). Framför allt hänförde .. (Maeterlinck) Strindberg genom sin utpräglade spiritualism. Lamm i 3SAH LIII. 2: 145 (1942). 2SvUppslB 14: 119 (1949; om Berkeleys metafysiska teori). Medan spiritualismen fattar den för oss givna världen som ett fenomen av det själsliga, fattar den med spiritualismen besläktade idealismen densamma som ett fenomen för det själsliga och behöver därför till skillnad från spiritualismen icke utsäga något positivt om verklighetens väsen i sig. Därs. 27: 19 (1953).
4) [efter motsv. anv. i eng.] (i fackspr., numera företrädesvis i spiritistiska kretsar) spiritism. Visserligen äro dylika företeelser som klappandarne, borddansen, psykografien, den s. k. spiritualismen m. m. skamfläckar för vår tid; men (osv.). Claëson 2: 99 (1859). Spiritualismen en ljus livsåskådning för tänkande, toleranta människor. DN(A) 1964, nr 256, s. 32 (i annons). —
Spalt S 9794 band 29, 1985