| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPIRITUÖS spir1itɯø4s l. spi1-, förr äv. SPIRITUOS, adj. -are. adv. -T.
1) (†) motsv. SPIRITUS II 1: andlig, själslig; jfr SPIRITUALISK 1, SPIRITUALISTISK 1, 3, SPIRITUELL 1, 2. Det är lätt begripligt, at Elementerna äro dels andelige eller spirituöse .. dels lekamliga. SthmLärdaT 1776, s. 88. (Sv.) Spirituös .. (t.) geistig. SvTyHlex. (1872); äv. till 3.
2) (†) motsv. SPIRITUS II 3, IV 1 (a): som är l. utgörs av l. innehåller en spiritus; äv.: som har ett framträdandesätt som är l. överensstämmer med l. liknar det som en spiritus har (särsk. i fråga om att ge ifrån sig skarp l. inträngande lukt l. uppgå i ångor l. gaser l. bilda bubblor l. blåsor l. jäsa o. d.); äv. övergående i allmännare bet., dels: förtunnad l. fin l. subtil l. eterisk, dels: skarp, genomträngande; jfr SPIRITUALISK 2, SPIRITUELL 3. Hiärne Förb. 28 (1706; om syror). Jnnehåller detta watnet mycket Spiritueust wäsende (dvs. materia l. ämne), sådant som til en del uti wåra allmänna Surbrunnar finnes och lätteligen af lukten igenkiännas kan. HdlCollMed. 15/11 1746. Spirituöst Mineral-Vatten .. Kallas det Mineral-vatten, som ej visar något tungt och fast Mineraliskt väsende hos sig; utan allenast inneholler något så lätt och volatilt mineraliskt, at det allena vid en lindrig värma, snart utur vattnet försvinner, och bårtröker. Wallerius Hydrol. 39 (1748). (Champagne) är ganska rörigt och spiritueust. Linné Diet. 2: 99 (c. 1750); jfr 3. Det spirituösa, som nästan i hvar slags växt befinnes olika, har, snart sagt, ingen tyngd, men uplöses likvist af vatten och spiritus vini, som af destillerade luktvatten och luktande spiritus är tydeligt. Wallerius Åkerbr. 27 (1761). (Sv.) Spirituös .. (lat.) tenuis; subtilis; acer. Lindfors (1824). Chemien utdrager genom tillhjelp af elden de finaste flygtiga spirituösa delar ur den gröfre jordiska materien. Deleen 329 (1836). Denna strålande blå himmel, och denna luft, så fin, så spirituöst liffull, champagnelik — jag har ej kännt dess make! Jag blir liksom litet full af den. Bremer NVerld. 1: 257 (1853); jfr 3.
3) [eg. specialfall av 2] motsv. SPIRITUS IV 2: som är l. utgörs av l. innehåller en spiritus utgörande etylalkohol; äv. o. numera bl. (i sht i fackspr. l. vitter stil): som är l. utgörs av l. innehåller etylalkohol, särsk. liktydigt med: alkoholhaltig; i sht förr äv. i utvidgad anv., dels om person: påverkad av l. svag för alkohol, dels om händelse l. vana o. d.: som har avs. på l. samband med l. betingas av alkohol(förtäring); jfr SPIRITUELL 4. Winkypare, äro .. yra af det spiritueusa wäsendet (dvs. materia l. ämne), som de dageligen supa in. Linné Diet. 2: 67 (c. 1750). Thorild (SVS) 3: 36 (1791; om person, i bild). Publicisterne ha .. ansett för sin heligaste pligt att redogöra för .. de spirituösa tilldragelserna den 1 Maj. AB 1831, nr 100, s. 3. Wetterbergh Penning. 346 (1847; om vanor). Viner .. beräknas (enl. apoteksvarustadgan) såsom spirituösa tinkturer. SFS 1919, s. 2276. Spirituösa ansiktsvatten undvikas helst. Asplund Hud. 33 (1924). Genom nya förordningen (om försäljning av rusdrycker upphäves) .. kungörelsen .. angående förbud mot postbefordran av paket, innehållande brännvin eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker. SFS 1937, s. 815. — särsk. (†) i uttr. spirituös jäsning, jäsning som försiggår under bildande av etylalkohol; äv. konkretare, närmande sig l. övergående i anv. om tillfälle då sådan jäsning sker; jfr SPIRITUÖS-JÄSNING. Vid .. spirituösa gäsningar (finner man), ögonskenligen de omständigheter och ändringar verkeligen ske, hvilka (osv.). Wallerius ChemPhys. 1: 266 (1759). Den spirituösa gäsningen går .. för sig, och warar i 2 eller 3 månader. SamlRönLandtbr. 4: 94 (1783). Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 290 (abstr.).
1) till 2, = spirituös 2. (I en god hälsobrunn) Böör .. wara en stoor myckenheet på Spirituosiske Dunster, herrörande aff en ganska subtilig, antingen vppenbar eller förborgat Swafwel ånga. Hiärne Watt. 12 (1683).
2) till 3, = spirituös 3. Jag var .. ovan att med socker, frukter, och spirituösiska ämnen lasta en mage, som (osv.). CAGottlund (1822) i HLittSt. 1: 335.
Spalt S 9805 band 29, 1985