Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPJÄLKIG spjäl3kig2, adj.
Ordformer
(spjelk- (-ie-) 1749—1872. spjälk- (-iä-) c. 1755 osv.)
Etymologi
[till SPJÄLKA, sbst. o. v.]
1) geol. motsv. SPJÄLKA, sbst. 1, om mineral: vars brottyta är besatt med små kilformiga delar. Dalin (1854).
2) motsv. SPJÄLKA, v. 1, 5 c: som lätt kan spjälkas l. lätt spjälkar sig. Lind (1749). ÖoL (1852).
Avledn.: SPJÄLKIGHET, r. l. f. till 2: egenskapen l. förhållandet att lätt kunna spjälkas. Meurman (1847).

 

Spalt S 9861 band 29, 1985

Webbansvarig