Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPLINT splin4t, sbst.2, r. l. m. (Agardh Bot. 1: 245 (1830) osv.) ((†) n. Eneberg Karmarsch 1: 2 (1858)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (numera föga br., WoJ (1891)).
Etymologi
[av t. splint, ombildning (med anslutning till splint, splitter; se SPLINT, sbst.1) av fht. spint, fett, motsv. fsax. spind (varav mlt. spint, lt. spint), feng. spind, av ovisst urspr.; med avs. på bet.-utveckling jfr lat. adeps, fett, splint]
i sht skogsv. om det yngsta, ljusare, mjukare, närmast barken l. basten liggande, yttersta, levande skiktet av veden i ett träd, där näringstransporten sker, splintved, ytved; motsatt: kärna, kärnved; äv. om den vedartade delen i stjälk(ar) av lin o. d. Marklin Illiger 349 (1818). Sjelfva splinten, eller det trädartiga i linet, bör (vid beredningen) alltid vara seg. QLm. 3: 16 (1833). Hemberg ObanStig. 102 (1896; i bild). Smådimensionerna ha så ringa kärnved och så mycken vattenuppsupande splint, att allt större procent av det flottade virket hamnar på vattendragens botten. NordT 1926, s. 377. TNCPubl. 74: 246 (1980). — särsk. i uttr. falsk splint, ljus koncentrisk ring i kärnved hos ek. TNCPubl. 43: 332 (1969).
Ssgr: SPLINT-BORRARE. (numera föga br.) splintborre. 1Brehm III. 2: 34 (1876; t. orig.: Splintkäfer). —
-BORRE. entomol. barkborre som gräver sina gångar (delvis) i trädens splint; särsk. om barkborre tillhörande släktet Scolytus Geoffr. (Eccoptogaster Hbst.) l. underfamiljen Scolytinæ (särsk. i pl., om släktet resp. underfamiljen). Lilla splintborren, Eccoptogaster rugulosus Koch. Rebau NatH 1: 600 (1879). Splintborrar, underfam(ilj) av fam(iljen) barkborrar. 2SvUppslB (1953). Splintborre .. (dvs.) barkborre av släktet Scolytus. IllSvOrdb. (1955). De i träd levande arterna (av barkborrar) kan efter levnadssättet indelas i splintborrar, bastborrar, märgborrar, äkta barkborrar och vedborrar. DjurVärld 3: 266 (1963). jfr björk-, prun-splintborre. —
-FRI. i sht skogsv. om trä: som saknar splint. Rothstein Byggn. 52 (1856). —
-LAG. (†) splintlager; jfr lag, sbst.3 4 c. Stål Byggn. 1: 20 (1834). Rothstein Byggn. 30 (1856). —
-LAGER, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9876). i sht skogsv. jfr lager, sbst.3 1, o. -lag. HbSkogstekn. 19 (1922). —
-RÖR. (†) om kärl (se d. o. 2 b) i splint(ved); jfr rör, sbst.3 5 b. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 328. —
-SIDA. i sht skogsv. på bjälke l. bräda o. d.: sida innehållande splint(ved). Rothstein Byggn. 41 (1856). —
-VED, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9877). [jfr t. splintholz] i sht skogsv. splint. Ström Skogsh. 164 (1830). —
-VED-BIT~02 l. ~20. i sht skogsv. vedbit bestående av splint(ved). 2NF 30: 125 (1919). —
-VED-RING. i sht skogsv. hos träd: årsring bestående av splint(ved). HbSkogstekn. 78 (1922). —
-VIRKE. i sht skogsv. virke bestående av l. (väsentligen) innehållande splint(ved). HbSkogstekn. 69 (1922). —
-VIVEL. entomol. splintborre tillhörande släktet Magdalis Germ.; särsk. i pl., om släktet. Lundell (1893). Splintvivlar. Magdalis. Kroppen långsträckt, knappast hårig, på översidan vanligen metallglänsande. Trädgårdh Skogsins. 78 (1914). SAOL (1973). jfr prun-, tall-splintvivel. —
-YTA. i sht skogsv. yta hos splint(ved). 3NF 14: 636 (1931).
Avledn.: SPLINTIG, adj. i sht skogsv. om trä o. d.: som innehåller splint(ved). Stål Byggn. 1: 6 (1834).

 

Spalt S 9877 band 29, 1985

Webbansvarig