Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRASSLA spras3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) prassla (se d. o. 1) l. spraka; äv. (jfr SPRASSLA, v.1): röra sig prasslande. Och med det samma jag gick i kellaren, sprasslade det i gluggen, som är åth gatan. UUKonsP 20: 281 (1693). Sländor sprasslar uti tjärnets säv. Viksten SkogSjung. 132 (1933).
Spalt S 10004 band 29, 1985