Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRITTHARKE, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -ar (Lindroth (cit. fr. 1604)); l. SPITTHARKA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or (Lindroth (cit. fr. 1607)).
Ordformer
(spittharkor, pl. 1607. sprittharkar, pl. 1604)
Etymologi
[ssg med HARKA, sbst.1; förra leden är (ombildning av) SPRITA, sbst. (l. SPRITA, v.3); formen spitt- beror på kontamination med SPETT, sbst.2 (jfr SPRITHAKE)]
(†) om ett slags flerkloig hacka för upplyftning av spritor (se SPRITA, sbst. 4); jfr SPRITHAKE. Lindroth Gruvbrytn. 2: 112 (cit. fr. 1604). Därs. (: spittharkor, pl.; cit. fr. 1607).

 

Spalt S 10166 band 29, 1985

Webbansvarig