Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRUTS, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (HovförtärSthm 1694 A, s. 2103 (: 5 Bakelsse Spruttzar)).
Etymologi
[av t. dial. sprutz, f.; till sprutzen, sidoform till sprützen, spritzen, spruta (se SPRITSA, v.). — Jfr SPRUTSA, SPRYTSVATTEN]
(†) = SPRITS, sbst.1 2; jfr SPRUTA, sbst.1 2 b. 1 Sprutz af Masur med 3 Messingz formor. HovförtärSthm 1687 A, s. 2089. (Kak-)degen lägges i sprutsen och formeras i hwad Figur man wil, kors eller Hierta. Oec. 94 (1730).

 

Spalt S 10192 band 29, 1985

Webbansvarig