Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÄCKLA spräk3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. tillf.) göra (ngt) spräckligt l. indela (ngt) i fläckar l. rutor o. d. Serenius (1741). (Sv.) Sprekla (gjöra spreklig) (t.) sprenckeln, etwas spreckelicht machen. Lind (1749). Lokalen låg i en dager av solljus som spräcklades av lövverket utanför fönstren. Nilsson TreTerm. 335 (1943). DN 11/3 1984, s. 20.
Spalt S 10306 band 29, 1985