| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÄTT sprät4, sbst.7, n.; best. -et; pl. =.
(mera tillf.) sprättande; särsk. motsv. SPRÄTTA, v.2 2, konkret(are), om (märke efter) snitt l. skåra o. d. Om någon minut åkte alla tillsamman (på skridsko) och de tolv sprätten i isen visade den väg, där den sex man starka skaran strukit fram. Månsson Rättf. 2: 424 (1916). (Rackaren) gjorde ett långt sprätt mitt i buken och drog av skinnet. Moberg Sedebetyg 137 (1935).
Spalt S 10349 band 29, 1985