| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPURT spur4t, ngn gg med mer l. mindre genuint engelskt uttal (spört NF Suppl., Östergren (med uppgift att uttal med ö är sällsynt)), r. l. m.; best. -en; pl. -er32.
1) sport. i fråga om (tävling i) löpning l. (mera tillf.) skid- l. skridsko- l. cykelåkning l. rodd o. d.: (extra l. maximal kraftinsats för) tillfälligt ökande av tempot; rush (se RUSH, sbst.2 1 (a)); särsk. (o. numera nästan bl.): (förmåga till avgörande) tempo- l. fartökning i avslutningen; slutfas l. slutkamp med tempo- l. fartökning l. ansträngning att hålla så högt tempo l. så hög fart som möjligt. Aktersta åran (”stroken”) gifver signal till ”inrodden” (”spurten”), d. v. s. hvar och en uppbjuder sin yttersta förmåga till de sista, men kraftigaste årtagen. TIdr. 1881, s. 18 (om engelska förh.). Genast efter starten anslogs en hög takt; malmöborna i spetsen, eggande till än högre fart under upprepade spurter; stockholmarne redo jämnare (i cykeltävling) och hade hällre önskat något mer af ”skynda långsamt”. AB 1892, nr 151, s. 3. Han får svårt att kvalificera sig (i löpning 3000 meter) mot Enar Andersson (m. fl.) .. men bör göra det tack vare sin ypperliga spurt. IdrBl. 1924, nr 74, s. 3. Korta snabba spurter samt kurvlöpning i hög fart äro .. att rekommendera (ss. löpträning). IdrIMar. 1935, s. 162. Sunnqvist vann (en motorcykeltävling) i spurten. SvD(B) 1935, nr 144, s. 12. På 1500 m stod svenskarna för farthållningen .. I spurten var de dock chanslösa mot de tre bästa (finländarna). Friidrott 1982, nr 11, s. 14. — jfr IN-, RAKET-, RÅ-, SLUT-SPURT.
2) i bildl. anv. av 1.
a) sport. i fråga om tävling som avser annat än förflyttning. Man satte i gång en spurt, som hade till följd dagens fjärde och femte mål (i en fotbollsmatch). IdrBl. 1924, nr 78, s. 13.
b) i fråga om förflyttning som icke avser tävling. Nog var ”den röde” (dvs. räven) både matt och utpumpad, men inte lät han pråmskepparen taga sig utan gjorde en spurt och satte i väg genom grindhålet öfver fälten och (osv.). Sparre PlåtM 136 (1914). De små indianungarna, som troget trampat på snöskor bakom slädarna, började bli trötta. Då och då togo de en tapper liten spurt för att följa med, men det satt hårt åt för de allra minsta. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 153 (1932).
c) i fråga om ngt annat än tävling l. förflyttning; särsk. dels om extra kraftansträngning, dels (o. numera företrädesvis) om ett av extra kraftansträngning präglat slutskede av ngt; jfr RYCK, sbst.1 1 b β. Som arbetet (med tryckningen av ett diktverk) i början .. sackade af något, blef det på sommaren .. nödvändigt att taga en ”spurt” för att i tid hinna fram till målet, som var 1 december. PT 1897, nr 46, s. 3. Vi ha idag haft ett långt plenum. Det är den vanliga spurten mot riksdagens slut. Hamilton Dagb. 2: 93 (1917). God spurt för H.S.B.-konst .. H.S.B:s och Dagens Nyheters ”billighetsdag” avslutade på söndagen utställningen God konst i alla hem. DN 1944, nr 131, s. 4.
-KANON. [senare leden bildl. anv. av kanon, sbst.3 (jfr. d. o. mom. 3)] (vard.) mycket stark spurtare, löpare med kanonspurt. Idrottsboken 1979, s. 181. —
(2 c) -LÄSA. (ngt vard.) läsa (ngt) med extra kraftansträngning under skedet närmast före en examen o. d.; äv. abs. SvD(A) 1960, nr 107, s. 18 (abs.). —
Spalt S 10374 band 29, 1985