| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STADFÄSTELSE sta3d~fäs2telse, äv. (numera föga br.) STADSFÄSTELSE sta3ds~ l. stads3~ l. stas3~, förr äv. STATTFÄSTELSE l. STEDFÄSTELSE, r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Weste FörslSAOB (c. 1817)); best. -en; pl. -er.
1) (numera mindre br., ålderdomligt) motsv. STADFÄSTA 3: handlingen att ge l. få fast l. fastare grund l. säkert l. säkrare fäste, handlingen att befästa ngt l. säkra l. trygga ngt l. bli befäst l. säkrad l. tryggad. Iach j minom boyom och euangelij försuarilse och stadhfestilse haffuer idher alla vthi mit hierta. Filipp. 1: 7 (NT 1526). Allom Christnom och Euangeliskom predicarom offuer hela Sweriges rike, vnskar iach Olauus Petri Jesu Christi onyttige tienare j hans helga Euangelio, nådh och fridh, och stadfestilse j gudz ord och Jesu Christi kundtskap. OPetri 3: 473 (1535). Stå thessa onda begärelse .. emoot, så at the icke kunna j oss bekomma röter och stadfestelse. LPetri Skylsk. G 3 a (1572). Bureus Påw. C 4 b (1604; i fråga om förbund). Desza sånger .. tjena så wäl dem enfaldigom til uplysning, som dem trognom til styrka och stadfästelse. Rutström SionNSång. XIII (1778). — särsk. konkretare, om ngt som befäster ngt, fast grund, fäste. Rettferdigheet och doom är tins stools stadhfestelse, nådh och sanning äro för titt ansichte. Psalt. 89: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: fäste).
2) (numera mindre br., ålderdomligt) motsv. STADFÄSTA 4: bekräftelse. (Sv.) Stadhfästelse (lat.) Affirmatio, confirmatio. Helsingius Ff 4 b (1587). Alle then reene Lärones Bewijs eller Stadfästelser .. skulle allenast taghas vthur then helge Skrifft. Schroderus Os. III. 2: 314 (1635). Jag (ville) i början knapt .. tro de löjeliga berättelser, man gjorde mig deraf (dvs. om okunnigheten på Sardinien): dock sedan jag fik ifrån flere händer .. samma stadfästelse, kom saken utom alt tvifvelsmål. Björnståhl Resa 2: 4 (1773). En af de herrligaste upptäckter naturforskningen gjort är .. hastigheten af ljusets rörelse genom verldsrymden. Äran af denna upptäckts fulla bevisning och stadfästelse tillhör till stor del (P. W. Wargentin). Franzén Minnest. 3: 640 (1844).
3) motsv. STADFÄSTA 4 a α, 5: handlingen att stadfästa ngt l. att stadfästas l. förhållandet att vara stadfäst; äv. konkretare, om ngt (särsk. skriftlig handling) som innehåller stadfästelse (i ovan angivna bet.); äv.: handlingen att med ed l. dyl. styrka (riktigheten av) ngt l. att styrkas (till sin riktighet) l. förhållandet att vara styrkt (till sin riktighet). Thess til yttermera wisso och stadfestilse lathom wij henga wort Majestatz incigle nidhen for thette breff. G1R 2: 151 (1525). Thette altt för:ne iagh loffwer medh sådane eedz stadfestilsse och beplictelsse, såsom föreskriffwitt sthår, vthan all vthflucht wele troligen effther komme. HH XIII. 1: 119 (1564). Then som iorden kiöper (äger) sökia then, som rätte Herre och husbonde hafwer warit till iordenne, om breff och stadfästelse uppå samma iord. Lagförsl. 344 (c. 1606). Trolle-Bonde Hesselby 326 (i handl. fr. 1657; i fråga om köp). Likmätigt Kongl. Maj:ts för detta öfwer Sokne-Magaziner utfärdade nådige Stadfästelser, förbehålles hos Föreståndarne .. en lika förmåns-rätt, som .. Kyrkors och Fattighus fordringar tillägges. PH 8: 5809 (1761). Södermannalagen är den andra landskapslag, som efter föregången revision blifvit försedd med kunglig stadfästelse, och denna är gifven af Magnus Eriksson 1327. Nordström Samh. 1: VIII (1839). (Talmannen) slog .. ej med klubban till stadfästelse såsom annars alltid iakttages. Liljecrona RiksdKul. 373 (1840). Rig 1954, s. 98 (av skråordning). Till det yttre framstår besluten på Västerås riksdag närmast som en stadfästelse och precisering av vad som bestämts på Örebromötet 1540. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 409 (1962).
1) motsv. akt, sbst.1 I 3; särsk. (mera tillf.) om konfirmation (se d. o. 2). Utas ViStäpp. 153 (1938).
2) motsv. akt, sbst.1 II: akt innehållande stadfästelse av ngt; jfr -brev. (Det segrande partiet) öfverlämnade kronan åt Henric .. och tillade til stadfästelse-Acten vissa förbehåll. LBÄ 5—6: 128 (1797). —
-BREV. [fsv. stadhfästilsa bref] (numera bl. i skildring av ä. förh.) brev (se d. o. 2) l. skrivelse som bekräftar ngt l. vari ngn ger sin bekräftelse av ngt (t. ex. stillestånd l. köp l. rättigheter); jfr bekräftelse-, konfirmations-brev. G1R 6: 3 (1529; på köp). Påvens stadfästelsebrev på Uppsala universitet år 1477. Grimberg SvH 120 (1906). (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 137 (1962; för upplandslagen). —
-ED. (stadfästelses- 1746—1749) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh., mera tillf.) ed varmed ngt rättsligt styrkes l. bekräftas. Lallerstedt Dygdel. 89 (1746). Lind 1: 374 (1749). —
-ORD. (numera bl. mera tillf.) ord varmed stadfästelse ges l. ord i stadfästelsebrev. 2RARP I. 2: 331 (1720). —
(2, 3) -TECKEN. (†) om ngt som bekräftar ngt, bekräftelse. Pig: Gunnils föräldrar åstundade stadfästelse teckn om Svens redeliga mening och upsåth. VDAkt. 1736, nr 70. —
B (†): STADFÄSTELSES-ED, se A.
Spalt S 10755 band 30, 1986