Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BULLA bul3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (1728 osv.) ((†) -ar 1566—1781; -er 1635—1769).
1) (numera bl. ngn gg i historisk framställning) eg.: liten rund dosa, särsk. sådan använd för att åstadkomma o. skydda ett (vax)sigill, sigillbulla; ofta om sigillaftryck af bly o. d. utan kapsel. PErici Musæus 1: 259 b (1582). Ett qvinligt benrangel .. (hade) en stor gyldene bulla såsom gördellås. SvLittFT 1835, sp. 672. Det mot .. påfvemakten oppositionela konciliet i Basel .. skaffade sig en egen bulla. Hildebrand Medelt. 3: 101 (1899). — jfr RELIK-, SIGILL-BULLA.
2) med bulla (i bet. 1) besegladt dokument, i sht sådant som utfärdas af påfven; jfr BREVE. LPetri Kyrkost. 67 b (1566). (Kejsar Karl IV) hölt (1356) .. en Rijkzdagh, .. vthi hwilken han vprättade Rijksens Decret som almeent kallas Gyllene bulla. Schroderus Sleid. 188 (1610; så benämnd, emedan sigillet var af guld). Påfven utfärdade .. en bulla, som fördömde 41 af Luthers satser. LbFolksk. 461 (1892). — jfr BANN-, PÅFVE-BULLA. — särsk.
a) bildl. Bullan mot Atterbom är visserligen icke från Lund. Tegnér (WB) 3: 305 (1817; om en polemisk tidskriftsartikel).
Spalt B 4567 band 5, 1924