Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STALLÖRT stal3~œr2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
bot. om (växt tillhörande) släktet Ononis Lin.; särsk. dels om arterna Ononis repens Lin., puktörne, o. Ononis campestris G. Koch, dels (o. numera bl.) om arten Ononis arvensis Lin.; jfr STALLBLOMMA, STALLÖRTS-GRÄS. Franckenius Spec. A 3 b (1638; om Ononis arvensis Lin.). Rudbeck HortBot. 82 (1685; om Ononis campestris G. Koch). Gosselman BlekFl. 124 (1865; om släktet). HbTrädg. 6: 173 (1876; om Ononis arvensis Lin.). Aldrig har du luktat som en liljekonvalje, ej ens som en nattviol, möjligen som en stallört. Karlfeldt Tank. 81 (1930). Ursing SvVäxt. Faner. 107 (1944; om Ononis arvensis Lin.). BraBöckLex. (1979). — jfr KARBAS-, ÅKER-STALLÖRT m. fl.
-ROT. (-ört- 1697. -örts- 1698 osv.) [jfr t. stallkrautwurzel] särsk. (om äldre förh.) om den tidigare officinella, ss. urindrivande medel använda (torkade) roten av växten Ononis campestris G. Koch (O. spinosa Lin.). Roberg Beynon 188 (1697). ApotT 1739, s. 62. —
-VATTEN. [jfr t. stallkrautwasser] (förr) destillat av växten Ononis campestris G. Koch (O. spinosa Lin.), använt ss. urindrivande medel i flytande beredning. ApotT 1698, s. 6.
Spalt S 10864 band 30, 1986