Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STANNIN stani4n, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. stannin, eng., fr. stannine; till lat. stannum (se STANNAT)]
miner. tennkis; jfr STANNIT 2. Björkman (1899). BonnierLex. (1966).

 

Spalt S 11004 band 30, 1986

Webbansvarig