| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STAPPEL stap4el, sbst.2, n.; best. stapplet; pl. =.
(numera bl. tillf.) stapplande; särsk. konkretare, om enskilt tillfälle då ngn stapplar (se STAPPLA, v.2 2 a). (Vi) tvingade läraren att uppgöra mildare lagar, såsom en stut för 3 baklexor och en handplagg för 3 stappel. Boëthius Levn. 51 (1876). LoW (1889).
Spalt S 11029 band 30, 1986