Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STARBRAK sta3r~bra2k l. -brak2, ngn gg starbra4k, äv. STABRAK sta3~bra2k osv., förr äv. STADBRAGD l. STADBRAK, n.; best. -et; pl. = (IErici Colerus 1: 369 (c. 1645) osv.) ((†) -er Dalin Hist. 1: 240 (1747)).
(numera bl. ngn gg ålderdomligt l. arkaiserande) solstånd; äv. bildl. December .. 12 c .. Korteste dagh Stadhbrak. Forsius Alm. 1609, s. 26. De tvenne åhrliga Solstånd, som (i ä. tid) kallades Stadbragder. Dalin Hist. 1: 240 (1747). Då en handelsrörelse el. näring af vanlig orsak för någon tid hvilar el. är mindre liflig säjs fig. famil. Det är i starbraket. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vid starbraket eller vintersolståndet blir det .. jul, och (osv.). Samzelius Fänr. 182 (1899). Jo, det var strax före midsommar trettinie, för jag minns att jag var nyss fjorton år fyllda, och jag vart till på tjugufem i stabraket. Larsson i By GGodTid. 49 (1941). — jfr SOL-, SOMMAR-, VINTER-, VÅR-STARBRAK o. HÖST-STADBRAK.
B: STARBRAKS-DAG. solståndsdag; äv. bildl. Swedenborg RebNat. 3: 319 (1718). Kullberg Bref 2: 53 (1844; bildl.). —
-TÖRNE. [efter lat. solstitialis spina] (†) i skildring av förh. i antiken, om ett slags tistel? l. nyponros? l. hagtorn? som blommar? vid sommarsolståndet. Dahlman Humleg. 95 (1748).
Spalt S 11034 band 30, 1986