| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STAD sta4d (ss. senare led i ssgr äv., vard., ~sta4), sbst.1, förr äv. STÄD l. STED, r. l. m. (G1R 1: 47 (1523: j then stadt), Därs. 2: 12 (1525: wiiss steedt), OPetri Tb. 85 (1525: j samma stadh(e)n) osv.); förr äv. n. (G1R 13: 6 (1540: hyttested), OxBr. 5: 38 (1613), Fürst Stobæus 123 (i handl. fr. 1737)); best. -en l. stan (numera bl. ss. senare led i vissa ssgr ~sta2n); pl. städer (numera bl. ss. senare led i ssgr, med uttalet ~stä2der, SthmSkotteb. 3: 188 (1521: att(e)rstäd(er)), OPetri 1: 18 (1526: städher) osv.); äv. stader (anträffat bl. ss. senare led, numera bl. i ssgn KVAR-STAD, 3SthmTb. 2: 265 (1599: wärkstader), Arvidi 210 (1651: Bolstader), SthmSlH 2: 61 (i handl. fr. 1697: wärckstader), NTid 1947, nr 73, s. 14 (: kvarstaderna, best.)) ((†) steder G1R 8: 87 (1532: boolsteder), BtÅboH I. 1: 70 (c. 1611: lägersteder); städder G1R 16: 106 (1544: bolstädder); städe Johansson Noraskog 2: 187 (i handl. fr. 1529: återstädhe); = RelCur. 157 (1682: Eeldstaad)).
A. stillastående; återstående o. d.
1) (†) handlingen att (istadigt) stå stilla l. stå kvar på samma ställe; i uttr. stå i stad, om häst: (istadigt) stå stilla, icke röra sig ur stället, äv. allmännare l. bildl., i fråga om skeende l. handlande: icke komma ”ur fläcken”, stå stilla; jfr 3 a. Allt står i stad, tills K. Mjt fattar sitt beslut om Realisationens sanctionerande. Geijer Brev 257 (1830). Billing 174 (1836; om häst).
2) förhållandet att icke (kunna) förändras l. utvecklas l. skrida framåt, stagnation, stillastående, kvarstående; ss. senare led i ssgr; numera bl. (konkretare) i ssgn KVAR-STAD. — jfr ÅTER-STAD.
B. ställe o. d.
3) ställe, plats, ort o. d.
a) (†) ställe där ngn (l. ngt) står (möjl. äv. abstraktare, med inbegrepp av ståendet); säkert anträffat bl. dels i uttr. av stad (se ÅSTAD) o. ss. senare led i ssgn ÅSTAD, dels i uttr. av staden, åstad l. i väg l. i gång (anträffat bl. bildl.); jfr 1. 1660 är slutit om Stenij Testamente, att det uthdrifvass skulle (dvs. att ett legat skulle drivas in) .. hvilket iag medh stoor mödo dref, förr än man kunde få det aff Staden. Rudbeck Bref 62 (1670).
b) (numera bl. i högre stil) hemvist l. hem l. (skyddad l. säker) uppehållsplats. Han wijlle drijwe sijn systher j frå sith bru(ck) och sttedhe j olage ttidh. UpplDomb. 5: 28 (1599). Min dag blev het. Jag vandrade till kvällen / och fann mig ändå ingen tryggad stad. Hildebrand Vård. 72 (1937). Jag är bara en vind, / vandrande utan stad. Malmberg Flöjt. 64 (1941). — jfr BO-, BOL-, FRI-, LÄGER-, SORG-, VILO-STAD. — särsk.
α) mer l. mindre förbleknat, i uttr. var och en i sin stad o. d., var o. en på sin ort l. för sin del. Ther oss hoppes j alle huar vtj sin stad vell epter retther. G1R 1: 194 (1524). Låt oss var och en i sin stad göra vårt bästa. SvHandordb. (1966).
β) i uttr. varaktig, förr äv. ovaraktig stad, bestående l. fast resp. icke bestående osv. uppehållsplats l. hemvist. Wij haffuom her ingen waractugh stadh, vtan wij sökiom effter then tilkommande. Hebr. 13: 14 (NT 1526; NT 1981: stad som består). Nedslående är det, att se .. (människornas) flyktiga tid, deras .. ovaraktiga stad i dessa vansklighetens nejder. Wallin Rel. 1: 53 (1818, 1825). Ett flyktens tillstånd, utan varaktig stad någonstans, utan hemkänsla eller säkerhet. Lundkvist Snapph. 191 (1968).
c) om (del av ngt utgörande) den mer l. mindre avgränsade l. bestämda platsen l. det mer l. mindre avgränsade l. bestämda utrymmet för ngt; plats (se PLATS, sbst.1 4 b); äv. liktydigt med: läge; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. Tå Presternar som Herrans förbundz Arck båro stigho vp vthu Jordan, och trädde medh theras footbielle på torra landet, kom Jordans watn (som hejdats i sitt lopp) åter igen j sin stadh, och flööt såsom tilförenna til alla sina brädder. Jos. 4: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: sin plats). Man kan dragha itt ledhamot til rätta igen, som vthur sin stadh eller ledh kommen är. BOlavi 182 b (1578). Var hon ej skyldig sin mans grundsatser, så olika de än voro hennes, den aktning att icke för nära inlåta sig med en person, som ej genomvandrade orten, utan ernade taga den till stad för sina fortfarande vandringar! Carlén Bull. 3: 39 (1847). Rundt kring hennes hals ett halsband, / Derpå åtta medaljonger, / Värda, en och hvar, sin stad. Oscar II I. 2: 44 (1859, 1886). — jfr BO-, BOL-, BÄLTE-, ELD-, GRAV-, GÖDSEL-, KAK-, KORG-, LOK-, LÄGER-, SADEL-, SEL-, SKÄGG-, SLASK-STAD m. fl. o. LACK-STA(D) [eg.: plats l. utrymme för slagg(en)]. — särsk. (†) i uttr. hålla i stad, hålla på plats. Elementer fyre, / the äro elskogh(en) så dyre / bådhe wendha och holla ij stadh, / mott himmelens tingh / the löpa sigh om kringh. Visb. 1: 75 (1573).
d) († utom i β o. γ ε’) med allmännare, lokaliserande innebörd: plats (se PLATS, sbst.1 2), ställe; ort. G1R 2: 12 (1525). (Han) drap .. honom i Nereke på en stadh som kallades Höghaheedh. OPetri Kr. 33 (c. 1540). (Han) war .. icke monge dagar på en städh, vtan reeste natt och dagh lägren emillan. Svart G1 41 (1561). Wårtt konungslige Slott Stocholm ähr på någre städer myckitt förfallitt och förderffuedt både medh Bielcker och elliest. SthmSlH 1: 149 (i handl. fr. 1579). På åtskillighe rum och Städher. Bureus Warn. C 1 a (1604). Han had’ ey bordt / Til stad och ort / Wår Herres allmacht binda. Runius (SVS) 1: 60 (c. 1710). Skaffaren eller wärden wid Gillstugun .. (borde i god tid före gillet hämta ölet) ifrån den stad och ställe som det lefereras borde. Wettersten Forssa 87 (c. 1750). Auerbach (1913). — jfr BO-, BOL-, GRAV-, HUGG-, KVAL-, MIDDAGS-, MIL-, MÖLNE-, VAL- o. VERK-STAD. — särsk.
α) i uttr. på l. (ut)i samma stad, förr äv. staden, på samma plats osv.; jfr 5 c α α’. Om nogre bielkar wore ho(no)m j waegh(e)n th(e)m skulle han (dvs. muraren) hugga aff och saetia mwr j sa(m)ma stadh(e)n. OPetri Tb. 85 (1525); jfr 5 c α α’. Strax worde .. Huus och Byggningar omkull reffne, och en Kyrkia på samma stadh vpbygd. Petreius Beskr. 2: 26 (1614). Om så händer .. vthi någhot Rwm, at intet bliffuer qwart effter Subtractionem, så notera een Zyphra eller Nulla i samma stadh. AJGothus ThesArithm. 23 (1621).
β) (numera bl. i nedan anförda psalm) i uttr. i allan stad, på alla orter, överallt. Såå må nw hwar man wara gladh, / och tacka gudh j allan stadh. GudlVis. A 3 b (1530); jfr Ps. 1937, 40: 5. The wille wåge Liff och blodh / För honom och Swerigis Rijke; / Ther på Hans Konungzligh Maijestät / Sigh skulle förlåte i allan städh, / The wille honom inth(et) swijke. Hund E14 176 (1605).
γ) i vissa adverbiella anv.
γ’) i uttr. var staden, på vart ställe. Oeconomus talar mz slotz prästen och fattighuss prästen och seger dem munteligen, att .. (prästkandidaten) får giöra tiänst en gång huar staden. ConsEcclAboP 276 (1659).
δ’) liktydigt med: -STÄDES (jfr ε’); i ssgrna ANNORSTAD (Strindberg Brev 11: 70 (1895)), SAMMA-STAD (se SAMMASTÄDES), o. ALLE-, EN-, INGEN-, SAMMA-STÄD (se ALLE-, EN-, INGEN-, SAMMA-STÄDES).
C. i vissa ur 3 (l. 1) utvecklade anv.
4) [jfr 3 (a o.) d] (†) i fråga om förhållandet att existera l. vara accepterad l. (anses) ha berättigande l. göra sig gällande l. råda o. d.; i uttr. ha stad, ha plats l. utrymme l. berättigande l. ha vunnit insteg l. fotfäste l. tilltro l. råda o. d., finna l. vinna stad, få l. vinna plats osv. l. få råda l. ha vunnit insteg l. fotfäste l. tilltro o. d., o. giva stad, ge plats osv. l. tillåta att råda l. vinna insteg osv.; särsk. i tautologisk förb. med rum l. plats. Hwar nw Gudz budh sielffue Rättwijsheten, och all Lagh, mennisklige ährligheet och Naturen, måtte haffue rum eller stadh, dhå skulle (osv.). G1R 18: 246 (1547). Holler Cantzleren .. bettre att sendebudhens förslag och tilbudh goffues stadh och platz, ähn att (osv.). AOxenstierna 1: 547 (1633). Ändoch alle fromme och rättsinnige hafwa önskat och begärat, at itt rättmätigt almenligit Möte vthi Tydskland hollas motte, så hafwer lijkwäl theras begäran .. än här til icke kunnat finna någen stadh hos the Romerske Påfwar. Schroderus Os. III. 1: 57 (1635). LejonkDr. 4 (1689: winna sta).
5) (†; se dock a) befattning l. plats (se PLATS, sbst.1 7); äv.: (plats i viss organisation o. dyl. l. visst annat sammanhang o. därav följande) funktion l. roll l. ställning (som ngn l. ngt har); äv. dels: läge l. villkor (vari ngn l. ngt befinner sig), dels: tillfälle l. situation; äv. mer l. mindre förbleknat (se a—c). Then som hafwer sittidh i någhre Härede i Häredzhöfdinge stadh, hafwer och i samme Landzände hafft Laghmans Doom. Schmedeman Just. 107 (1593). När som han vthi Polen är, (skall konung Sigismund) hafwe .. (svenska rådgivare), när han vthi Swerige är, så månge Poler, j lijke stadh och wilkor, them han efter theres wyrdigheet och ämbetes wägne på begge orterne vppehålle och försörie skal. Chesnecopherus Skäl M 4 b (1607). — jfr KYRKOHERDE-STAD. — särsk.
a) (numera bl. ålderdomligt) i uttr. ngns l. ngts stad, i ngns osv. ställe l. i stället för ngn osv. l. ss. ersättning för l. i utbyte mot ngn osv.; numera företrädesvis i tautologisk förb. med ställe; förr äv. med starkt förbleknad bibet. av ersättande l. ställföreträdande: (i befattning l. funktion) (så)som ngn l. ngt. (Kristian II) skikkede them j förnempda (avrättade svenska) biscopa oc abotha stadh, ther ey achtede gudh eller retuisanna. G1R 1: 29 (1521). (Om det inte finns) reda pæninga (till brandskatten) Taa ær iak tiil fridz med eder (dvs. allmogen i Jämtl.) atj gefwe mijn fogate skindwara j then stadt. Därs. 47 (1523). Huilke puncter och Articler iag .. Holger Karlsson loffwar .. viid mine tro (j edens stadh) .. fast och vbrodeligen wäll att holle. Därs. 11: 432 (1537). Samme dag bleff förd för rette en ståcka knecht benemd Jöns Ols(on), som hade vtan trång slagit en, som war sat i p(ro)fos stad .. i hiell. VadstÄTb. 116 (1587). Tränger bolagsman at för gäld låta alt sitt gods i betalning gå .. stånde äntå bolag til thes stemnodag ute är, och träde målsägande i hans stad och rätt, ther the andre bolagsmän hans del ej lösa wilja. HB XV: 9 (Lag 1734). Sten (dvs. Sten Sture d. y.) bar ej krona. Men för land och rike / Han stod i Konungs stad, en Konungs like. Franzén Skald. 3: 441 (1829). De, som .. i sin välmenta ifver att få konungen undan själfva hade satt sig i Carl XII:s stad och ställe vid armén, visade sig ej mycket skickade att taga konsekvenserna af sitt ingripande. Quennerstedt C12 2: 4 (1916). Stadgandet i 15: 7 RB, att fullmäktig ej må sätta annan i sin stad, utan han (osv.). Kallenberg CivPr. 1: 761 (1922).
b) i stad(en) l. uti staden för ngt, i stället för ngt. Jes. 3: 24 (Bib. 1541: j stadhen för; Bib. 1917: i stället för). (Många kroppar) äre til Kranckheter .. benägne .. för Blodhsens Myckenheet .. eller och thesz Fördärfwenheet, när som i stadh för gott Blodh onaturlighe Wätskor förökas. Palmchron SundhSp. 390 (1642). Arvidi 36 (1651: vthi staden för). Triewald Bij 7 (1728).
c) i uttr. (ut)i (den) stad(en) l. samma stad (som l. där l. att osv.), med (anv. närmande sig) adverbiell l. konjunktionell anv.
α) tillbakasyftande, med adverbiell anv.: i stället, i gengäld, i utbyte.
α’) (ut)i samma stad(en). OPetri Kr. 51 (c. 1540: i samma stadhen). (Den katolska kyrkans företrädare) förmeena leekfolke läsa och siunga j kyrkionne Gudz ord, och vthi samma stadh them påtrengia thet som scrifftenne är emoot och witterliga falskt. LPetri Kyrkiost. 68 b (1566). Om Dw på denne tidh iche haffuer någått förrådh på warghskinn vdÿ wår Schin Camar så må tw låthe honom bekome Licke månghe stÿcker Järffskin i Samme stadh. SkinnkamRSthm 1584 A, s. 31. Haffuer man icke vthaff thenna (speciella) Olie, så skal man vthi samme stadhen tagha Lemone safft (att släcka törsten med). Berchelt PestOrs. G 5 a (1589). Hund E14 408 (1605: i samma stade).
β’) (ut)i den stad(en). OPetri 1: 91 (1526: j then stadhen). (De ogudaktiga förföljdes av skyfall o. hagelskurar.) Vthi then staden födde tu titt folk med engla spijs, och sende them thet aff himlenom. SalWijsh. 16: 20 (öv. 1536). Oluf begärede sin t(ynn)e salpeter igen, tilbiudendes sigh wile leff(uerer)e .. Hans 1 t(ynn)e saltt i then stadh. 2SthmTb. 6: 62 (1578). (Han) klagar .. intet meer; / Han är nu uti den Stad / Glader med den som är Glad. Dahlstierna (SVS) 411 (c. 1696).
γ’) (ut)i stad(en) (igen). G1R 24: 416 (1554: i staden igen). Hwar någon (av professorerna) odugse finnes och oflitig: då skall han afskaffas, och annan i stadh settias, som konunge och landeno nöije och nyttiger är. Annerstedt UUH Bih. 1: 48 (i handl. fr. 1604). (Vi) bortmiste .. igenom dödhen thetta timmeliga, och förgängeligha, och i stadhen igen bekomme thet himmelska ewigha Goda. AJGothus ACoyet B 4 b (1618). (Man kan icke) taga någott folk uthur Pomern .. där måste först värffvas andre uthi staden, som kunne supplera deres ställe, som dädan tagas. RP 8: 304 (1640). VetAH 1740, s. 302.
β) (ut)i den stad(en) (där l. som l. att osv.), med (anv. närmande sig) konjunktionell anv., l. (ut)i den stad(en) att följt av inf.
α’) (ut)i den stad(en) som (osv.), i stället för den l. det l. de som (osv.) resp. i stället för att (osv.). Huar ider är folck tiilfongis ther nedre (på Älvsborg), må J thå szoldera een hoop i then staden szom bortta äre. G1R 9: 338 (1534). Såsom hijne förskrectes för blodhe som kommit war j then stadhen ther flytande watn warit hadhe til neffst för (osv.). SalWijsh. 11: 6 (öv. 1536; Apokr. 1921: I stället för).
β’) (ut)i den stad(en) l. i den stad (som osv.), i stället för att (osv.); äv.: medan däremot, medan; äv. i staden där (osv.), ungefär liktydigt med: i stället för att (osv.). Ty them kom än nw j hugh huru .. iorden j then stadh ther hon diwr giffuit hade ther gaff hon flughor. SalWijsh. 19: 10 (öv. 1536; Apokr. 1921: i stället för). G1R 24: 4 (1553: udi then städh). J then staden man skulle haffua giffuit ähro och prijs Gudhi j högdenne, ther haffuer man ährat munckar, nunnor, messoprester. LPetri 1Post. G 2 b (1555). G1R 27: 29 (1557: ij then stadh, som). Därs. 29: 9 (1559: udi then stadh, som). PJGothus Savonarola SyndSp. K 5 b (1593: i then staden som). Ssåsom borgmästere och rådh sampt borgerskapet her i Stokholm beswäre sigh vtöfwer gästning och förmälle, att vthi then staden them elliesth borde holle eetthundrede knechter, hafwe the hollet eetthundrede nijietije fyre personer, sså är (osv.). PrivSvStäd. 4: 306 (1602). VDAkt. 1731, nr 394.
γ’) i den stad(en) (att) (osv.), i stället för att l. medan (osv.). AOxenstierna 2: 249 (1615: i den stadhen). PJAngermannus Tröstskr. E 1 a (1622: i then staden .. at). Borgarna, hvilka i den stad att I (dvs. bönderna) uthleggia ett runstycke, betala uthi tull 10 eller 20 daler. RP 7: 470 (1639). Rudbeckius Luther Cat. 148 (1667).
γ) i den staden (var), med konjunktionell anv.: i det läget att (osv.) l. såvida (osv.). I dhen stadhen huar armeen, den svenske af nödh och trångh till siuckdom, och den främmende solldateska till landzsens och städernes uthplundring eller meutination hadhe förfallet, vore skadhan och despecten obothelig. AOxenstierna 4: 71 (1628).
6) [jfr (1 o.) 3 a] (†) med temporal anv., i uttr. på stan l. staden, se PÅ I 1 c β. G1R 6: 366 (1529); jfr PÅ-STAN.
((1,) 3 a—c) -FAST. [fsv. staþfaster] (numera nästan bl. i högre stil) som ej (lätt) flyttar sig, stadig; äv. bildl. Then Alzmächtighe oröhrlighe och stadfaste Herren. Forsius Phys. 40 (1611). TurÅ 1929, s. 137 (om språkgräns). Stadfast i sin övertygelse. Östergren (1945).
Avledn.: stadfasthet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att icke (lätt) flytta sig l. att vara stadig. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 56 (1836). Stadfasthet i sadeln. KrigVAT 1841, s. 262. —
-FÄSTA, se d. o. —
(5 a) -MAN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10708). (numera bl. ngn gg, arkaiserande) ställföreträdare, suppleant; företrädare; äv. bildl. KryddRSthm 1577, s. 3. Landsm. II. 1: 47 (i handl. fr. 1874; om suppleant). Jensen Puschkin 58 (1889; bildl.). (H. Pipping) kan med fog betecknas som den förste stadmannen för denna forskningsgren (dvs. fonetiken) i Norden. FinT 1922, 2: 325. NärGickSkol. 219 (1934; om förh. på 1880-talet).
B (†): (2) STADE-TID. om tid under vilken kvarstad (se d. o. 2) gäller? Moste .. ingen vissa stadetijd, stäckre heller lengre, med olaag föreställes oss uti wår .. fädernes arfsrett, än sosom wi effter lagen sjelve wele. VgFmT II. 6—7: 118 (i handl. fr. 1587).
C (†): (3 b) STADS-FÖRVANT. i pl., i uttr. dens l. dens stadsförvanter, om utsedd politisk representants valmän l. uppdragsgivare på den representerade, gemensamma hemorten. Lundström LPGothus 3: Bil. 36 (c. 1640).
Spalt S 10697 band 30, 1986