Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENSTÄDES e3n~stä2des, äv. en3~, l. 4~10, vard. stundom -STANS en4~stan1s l. e4n~, l. 3~2, adv.
1) [till EN, räkn. IV] (†) på ett ställe (motsatt: på ett annat). GR 3: 134 (1526). Ther the enastedz vtelåtes, at the tå på itt annat rum warda anteknade. L. Paulinus Gothus Mon. turb. 77 (1629). Spegel GV 170 (1685). — Anm. Enstädes o. annorstädes förekomma stundom sammanslagna till förb. en- och annorstädes: på ett o. annat ställe. M. De La Gardie (1670) hos Atterbom Minnest. 1: 44. SynodA 1: 284 (1717).
2) [till EN, räkn. (I l.) VI] (numera föga br.) på ett visst ställe (som man ej vill l. kan närmare angiva); någonstädes. (Gud) sadhe .. enstadz vthaff (dvs. om) then siwnde daghen såledhes. Ebr. 4: 4 (NT 1526; Bib. 1917: någonstädes). Linné Ungd. 2: 190 (1732). Fröding föreslår enstädes att (osv.). R. G. Berg i SoS 1916, s. 74.
3) [till EN, räkn. VII] (numera föga br.) på ett enda ställe. Luther haffuer icke enestadz vtan mongestadz rådt .. oss ath wara herskapet (dvs. överheten) lydoge. O. Petri P. Eliæ a 3 a (1527). Sin höfding .. (bönderna) helsa med glada rop; / .. Blott ettstäds med tystnad togs han emot. Gumælius Engelbr. 73 (1858). Ej blott enstädes, utan på många skilda håll. Idun 1893, s. 27.
4) [till EN, räkn. IX] (†) på ett och samma ställe. (”Perpetuus legatus”) är ett Sendebudh som jämpt och sambt eenestädz är liggendes. Tegel G. I 2: 363 (1622).
Spalt E 665 band 7, 1922