Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAS sta4s, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. Stundom användes den gr.-lat. formen stasis. Andersson (1845). Stark stasis i limbuskärlen. Löwegren Oftalm. 234 (1923). Lindskog o. Zetterberg (1981).
Etymologi
[jfr t. stase, stasis, eng. stasis, fr. stase, nylat. stasis; av gr. στάσις, stående, stopp, stockning o. d. (se STAD, sbst.1). — Jfr IKONO-STAS, KOPRO-STAS, METASTAS]
med. blodöverfyllnad åstadkommen gm stockning av venöst blod, venös l. passiv hyperemi, venös blodstockning; äv. i fråga om ödem (i ssgn STAS-PAPILL); äv. i uttr. venös stas; jfr HYPOSTAS 1, STAGNATION a. Branting Orthoped. 8 (1863). För att minska den venösa stasen i lungorna ger man gerna rikligt med respirationsrörelser .. för stasen i digestionsapparaten ges magknådning. Wide MedGymn. 182 (1896). Hjärtsvaghet med snabb liten puls, hjärtdilatation och stas. SvLäkT 1935, s. 494. Nylin framhöll .. att stasen och dess följder är den kroniska hjärtinsufficiensens kardinalsymtom. Bergstrand SvLäkS 356 (1958). Pontén-Möller Cronin DrCarroll 160 (1969).
Ssgr (med.): STAS-BEHANDLING. behandling (se d. o. 2 e) av stas. LbKir. 1: 600 (1920). —
-BINDA. binda (se binda, sbst. 1 a) för åstadkommande av (tillfällig) stas. Wernstedt 315 (1935). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-DILATATION. dilatation (se dilatera, v.1 b) på grund av stas. Petersson FysUnders. 149 (1908). —
-FENOMEN. jfr fenomen I 1. Löwegren Oftalm. 385 (1923). —
-HYPEREMI. venös blodstockning åstadkommen medelst stasbinda o. utan att pulsen bortfaller. Wernstedt (1935). —
-LEVER. lever behäftad med stas; äv. om stas i lever ss. sjukdom. Auerbach Tillägg (1918). BonnierLex. (1966; om sjukdomen). —
-LUNGA. lunga med stas; äv. om stas i lunga ss. sjukdom. Petersson FysUnders. 346 (1908; om sjukdomen). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-NJURE. njure med stas; äv. om stas i njure ss. (fall av) sjukdom. Detta fall (dvs. av njursjukdom) uppfattades såsom stasnjure. Wide MedGymn. 238 (1896). Renander Wernstedt (1965). —
-PAPILL. av ödem (vattensvullnad) orsakad frambuktning av synnervspapillen (varvid venerna utvidgas); äv. om den av sådana symtom kännetecknade sjukdomen; jfr -ödem. Bland de allmänna symtomen (på ökat hjärntryck) intager den dubbelsidiga staspapillen främsta rummet. Löwegren Oftalm. 634 (1923). En stor staspapill på vänster öga. Gyllensten Juv. 29 (1965). —
-SLANG. jfr -binda. Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-ÖDEM. i fråga om lymfstas (i sht i arm l. ben): svullnad beroende på stopp i lymfbanorna i axill l. ljumske o. d. Fass 1978, s. 90.
Avledn.: STASA, v., -ning. med. (för undersökning) åstadkomma stas i (ven l. arm o. d.); äv. utan obj.: åstadkomma stas. Stasning av venen medelst den elastiska slangen. SvLäkT 1935, s. 1774. Stasa hans överarm. Pontén-Möller Cronin DrCarroll 160 (1969). Du får stasa åt mej också annars får du aldrig tag på nån åder på mej inte. Stenberg Rapport 78 (1969). Jersild BabH 110 (1978; utan obj.).

 

Spalt S 11100 band 30, 1986

Webbansvarig