Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOPRO- kop1ro- l. -rå- l. -rω-.
Etymologi
[ssgsform av gr. κόπρος, exkrementer, spillning]
(i fackspr.) i ssgr.
Ssgr: KOPRO-FAG -fa4g, adj. o. sbst.; ss. sbst. m. l. r.; best. -en; pl. -er. (förr äv. skrivet coprophag) [till gr. φαγεῖν, äta] zool.
I. adj.; i fråga om vissa insekter (skalbaggar): som livnär sig av exkrementer. FoFl. 1913, s. 88.
II. sbst.: insekt (skalbagge) som livnär sig av exkrementer. Sjöstedt Västafr. 439 (1904). —
-FAGI -fagi4, r. l. f.; best. -en l. -n. [till gr. φαγεῖν, äta] med. hos vissa sinnessjuka förekommande drift att förtära exkrementer (l. urin). 2NF (1910). Landquist Fröding 70 (1916). —
-FYT -fy4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [till gr. φυτόν, växt] bot. växt som lever på exkrementer. BotN 1923, s. 374. —
-GEN -je4n, adj. [till gr. –γενής, alstrande (jfr FOTOGEN m. fl.)] geol. om jordart: som till större l. mindre del består av djurs exkrementer. Post KoprJordb. 6 (1862). BotN 1923, s. 286. —
-LALI -lali4, r. l. f.; best. -en l. -n [till gr. λαλεῖν, pladdra] med. sjuklig (tvångsartad) benägenhet att uttala råa l. obscena ord. 2NF (1910). LbInternMed. 2: 330 (1916). —
-LIT -li4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [till gr. λίϑος, sten]
1) miner. mineral l. bärgart som bildats av förstenade exkrementer av djur; äv. (o. eg.) om enskilt stycke av detta mineral. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 228. Likasom guano användas äfven koprolitherna såsom gödningsmedel. Bergstrand Geol. 50 (1859). Gertz o. Grönwall Min. 41 (1923). jfr IKTYO-, SAURO-KOPROLIT.
2) med. o. veter. av hårdnade exkrementer bestående klump i tarmkanalen hos människa l. djur, fekalsten. NF (1884). —
-STAS -sta4s, r. l. f.; best. -en. [till gr. στάσις, stillastående, hämning (se STAS)] med. o. veter. stagnation av exkrementer i tarmkanalen hos människa l. djur. NF (1884). Wretlind Läk. 5: 91 (1897).

 

Spalt K 2388 band 14, 1937

Webbansvarig