| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
I. motsv. STATION (I o.) II: som tillhör l. stadigvarande befinner sig på l. är knuten till l. avser en station; vanl. (utan klar anknytning till STATION): som stadigvarande kvarstannar på en (given) plats o. d., som håller sig stilla, stillastående o. d.
1) astron. motsv. STATION (I 1 o.) II 2, i fråga om planets skenbara rörelse på himlen, om planet: som (skenbart) står stilla, stillastående; ngn gg äv. i utvidgad l. överförd anv., dels om förmodad stjärna, dels om plats på himlen, där en planet befinner sig under sitt skenbara stillastående. Då en öfre planet går til opposition skal han .. under någon tid stå stilla, eller vara .. stationär. Melanderhjelm Astr. 2: 305 (1795). (Stjärnan) syntes lika som stationär, intil medlet af April. LittT 1796, s. 302. En liten till asteroidernas klass hörande planet, som lemnade sitt apparent stationära ställe. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 53. Vid vissa tidpunkter, med mellantider som för olika planeter äro olika, avstannar .. rörelsen och planeten blir vad man kallar stationär. Bergstrand Astr. 228 (1925). Stationär punkt kallas inom astronomin ett läge där en planet på grund av projektionseffekten ser ut att stå stilla bland stjärnorna. BraBöckLex. (1979).
2) om person: som varaktigt kvarstannar på sin (givna) plats l. inom sitt (givna) område, som icke (gärna) flyttar l. reser omkring, (som håller sig) stilla o. d.; ofta motsatt: ambulerande l. kringresande o. d.; äv. (om befolkning o. d.; jfr 5, II 1 a): bofast; jfr STATION II 1 a. Utom wandrande predikanter (finns hos metodisterna) äfwen stationära. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 499 (1837). Jemte mig stodo några andra .. rynkande ögonbrynen. Detta slags rynkande hos de s. k. stationära, d. v. s. de icke dansande, skall betyda en viss öfverlägsenhet. Blanche Tafl. 2: 85 (1845). (Vissa lappar) blefvo stationära. De öfriga lapparna flyttade emellertid som förr. Samzelius SkogFjäll. 167 (1905). Själv tyckes .. (antikvitetsarkivets chef) icke ha lämnat Stockholm, och även hans assessorer .. voro stationära i huvudstaden. Schück VittA 4: 397 (1935). Befolkningen (i Sundsvallsdistriktet) har på ett helt annat sätt än under sågverksperioden blivit stationär. TurÅ 1939, s. 157. Moberg DinStund 7 (1963). — särsk.
a) med (vanl. svag) närmare anslutning till STATION II, om person: vars verksamhet (stadigvarande) är förlagd till en station; äv. om ngns tjänstgöring: som stadigvarande äger rum på viss plats. Kustbevakningen i Stockholms skärgård bestrides för närvarande — frånsedt den uppsigt, som vid inloppsstationerna utöfvas af dervarande stationära bevakning — genom patrullering med tre tulljakter. SD(L) 1902, nr 530, s. 2; jfr STATION II 1, 3. För en del tjänstemannagrupper, t. ex. vissa reparatörer, förekommer icke alls någon stationär tjänstgöring på tjänsterum el. dyl. SFS 1952, s. 1526; jfr STATION II 1.
b) (numera föga br.) i oeg. anv., om person av visst slag i fiktionslitteratur av viss art: som ständigt finns med, stående. Hur utmärkt skulle hon dock icke passat som en af (Tusen och en natts) .. stationära hjältinnor, liksom Harun är en af dess stående sagoheroer! Lindberg Hârûn 15 (1900).
3) zool. om djur: som varaktigt kvarstannar på (l. regelbundet återkommer till) sin (en gång intagna) plats l. varaktigt kvarstannar inom resp. återkommer till sitt (en gång intagna) område, som icke flyttar omkring l. ambulerar; motsatt: rörlig l. migratorisk; äv. i överförd anv., om ngt sakligt (jfr 5): som tillhör l. kännetecknar ett sådant djur l. sådana djur. I sjöarna finnas flera arter gäss och änder stationära under somrarna. Düben Lappl. 28 (1873). Dessa apor äro mycket stationära, så att man natt efter natt hör dem från samma träd. Sjöstedt Storv. 344 (1911). Det finns .. ren, som lever ett stationärt liv både vid Stora Björnsjön och på de arktiska öarna. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 134 (1932). Fatab. 1964, s. 249 (om alfåglar).
4) bot. om växt (jfr 5): som varaktigt bibehåller sin växtlokal; motsatt: tillfällig l. sporadisk; jfr STATION II 20. Vid alla sådane jemförelser (dvs. mellan olika vegetationstyper) är .. nödigt hufvudsakligen afsöndra stationära och perenna vexter, och utesluta sporadiske och annuella. Fries BotUtfl. 1: 197 (1843). E(riophorum) aquatile kan .. sägas vara både stationär och vandrande. BotN 1902, s. 151. Därs. 1935, s. 244 (om växter i Jämtl.).
5) (i sht i fackspr.) om ngt (vanl. mer l. mindre konkret; jfr dock b) sakligt (jfr 1, 2 a, 3, 4): som varaktigt kvarstannar på sin (givna l. en gång intagna) plats, som icke flyttar omkring l. flyttar sig l. flyttas o. d., stillastående (motsatt: rörlig o. d.); i sht om maskin l. teknisk anordning o. d.: som är avsedd att varaktigt stå fast anbragt på en plats, som icke (kan l. skall l. får) flyttas, fast placerad (motsatt: flyttbar l. mobil o. d.). H. Domkapitlet anser Ambulatorisk Skola vida bättre, än Stationär. VDAkt. 1839, nr 507. Å en stationär estrad syntes herrar prisdomare. TIdr. 1887, s. 41. En tyngd upphängd i en lång, fritt nedhängande spiralfjäder skulle vara i viss mån stationär i förhållande till alla olika rörelser, som kunna förekomma i jordskorpan. 2NF 24: 1488 (1916). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 176 (om hyvelmaskin). Det är rörelsen (i en havsvåg), som skrider framåt, medan vattnet självt lämnas kvar och faktiskt är absolut stationärt. Michanek o. Krusenstierna Beebe Fiske 141 (1939). SkånD(B) 1958, nr 55, s. 12 (om tröska). — särsk.
a) med närmare (vanl. svag) anslutning till STATION II (särsk. II 1); jfr b. Kuststation benämnes hvarje på fasta landet eller ombord å stationärt fartyg .. inrättad gnisttelegrafstation, som (osv.). SFS 1908, nr 20, s. 2. Östergren (1946; om motorlivbåtar).
b) i utvidgad l. överförd anv., med abstrakt(are) huvudord: som utgör l. tillhör l. avser ngt som stadigvarande l. för en längre tid förblir stillastående; särsk. om ändamål l. verksamhet o. d.: som tillhör l. hänför sig till l. kännetecknar ngt stationärt (en stationär maskin o. d.); äv. motsv. a. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 8 (om punkt l. temperatur på termometerskala). Enfasmotorn har stor användning äfven för stationära ändamål. 2NF 7: 533 (1907). Utställningar av både stationär och ambulerande art. ÖgCorr. 29/10 1941, s. 9. TNCPubl. 47: 33 (1971; om rengöring utförd med fast monterat redskap). särsk. (numera föga br.) om blick (se BLICK, sbst.1 3): orörlig l. stel. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 4: 209 (1839).
II. i allmännare anv. av I: som icke förändras, stillastående, oföränderlig, statisk (se STATISK, adj.2 2) o. d.; som vill bibehålla det bestående (t. ex. det bestående samhället) o. d.
1) om ngt sakligt (t. ex. ngts tillstånd l. om samhälle l. ngts bana): som står kvar på sin (en gång givna) ståndpunkt, som icke förändras med tiden, stillastående l. oföränderlig l. stabil l. stagnerad; ofta med bibet. av att oföränderligheten icke är önskvärd; äv.: bestående, icke tillfällig l. sporadisk; äv. i överförd l. bildl. anv. MinnSvNH XII. 1: 86 (1829; om samhällstillstånd). Då qvicksilfverpelaren i thermometern blifvit stationär, aflästes dess höjd med en på afstånd uppställd tub. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 83. Det finnes ingenting stationärt i dikten, intet utmålande, ingen beskrivning, allt är handling och rörelse. Böök Tegnér 119 (1917). Överhuvud råder stor ovisshet beträffande gränsen mellan stationär och tillfällig förekomst (hos synantropfloran). Almquist DalFl. 67 (1949); jfr I 4. Elektronen, som kretsar runt kärnan i en väteatom, kan beskriva olika ”stationära banor” runt kärnan. Bergholm Fys. 4: 99 (1957). Den enda lösningen, om man ser ett par generationer framåt eller längre, är att genomföra omställningen till ett stationärt samhälle. GHT 1971, nr 301, s. 5. — särsk.
a) statist. om stabil (se d. o. 2) befolkning: vilkens naturliga folkökning är noll. EkonS 2: 6 (1894). Hans (dvs. författarens) reformförslag förutsätter ett samhälle med stationär befolkning. Lidforss SocJourn. 100 (1907). Hofsten Demogr. 93 (1969).
b) med. i fråga om patients sjukdomstillstånd l. om sjukdom o. d.: som icke förändras (till det bättre l. det sämre); äv. i utvidgad anv., om förändring: som fortskrider likformigt. VetAH 1814, s. 254 (om sjukdomstillstånd). Arbetsmyopien hos en del af de närsynta blir stationär på lägre grader. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 210. 2NF 30: 755 (1920; om defekter på tandyta). De stationära eller progressiva förändringarna i (hållnings- o. rörelseorganen). Haglund HållnRörOrg. 1: 8 (1924). Jersild 50Fräls. 134 (1984; om sjukdomstillstånd).
c) astron. i utvidgad anv., om spektrallinjer i dubbelstjärnas spektrum (alstrade av interstellär gas): som icke förändras med tiden. 2SvUppslB 20: 1040 (1951).
d) [efter eng. steady state] astron. i uttr. (det) stationära tillståndet, enl. en år 1948 av astronomerna Bondi, T. Gold o. F. Hoyle framlagd (numera vanl. avvisad) kosmologisk teori: tillstånd av oföränderlig genomsnittlig densitet i rymden (varvid de bortrusande galaxernas massa ersätts av spontant nyskapad materia). Det stationära tillståndets teori. Edberg Lovell UnivUppk. 98 (1960). Detta nya begrepp om ett stationära tillståndets universum leder .. till kravet att nya galaxer bildas hela tiden. Furenlid Hoyle Galax. 69 (1966).
2) (numera mindre br.) som i åsikter l. tänkesätt l. vanor o. d. kännetecknas av oföränderlighet, som icke ändrar åsikter osv.; vanl.: som håller fast vid l. kämpar för det bestående l. hävdvunna, som är rädd för l. (genomgående) motsätter sig l. är motståndare till förändringar (o. därigm verkar för stagnation), (ärke)konservativ (se KONSERVATIV 1); äv. i substantivisk anv. (jfr KONSERVATIV 1 slutet); äv. i överförd anv., om åsikt l. om ngts anda l. om skrift o. d.; förr äv. i fråga om politiska ställningstaganden (i fråga om samhällsskick o. d.). (Turkiets) stationnaira anda har bleknat för civilisationens framsteg. DA 1825, nr 226, s. 1. HJärta (1830) i 3SAH XL. 2: 150 (substantiverat). Den historiska åsigten (angående lagförändringar) beskylles för att vara stationär, eller endast påyrka ett stillastående. Schlyter JurAfh. 1: 176 (1836). Frey 1846, s. 535 (om skrift). Man finner så väl af Schlyters juridiska skrifter, som af hans anföranden i lagberedningarna, att han .. icke kan beskyllas att vara stationär eller fientligt gensträfvig mot all förändring i rättsväsendet. Wisén i 3SAH 4: 335 (1889). Det stationära adels- och prästpartiet var (i den nya riksdagen 1867) skingrat. Hellström Därs. LVIII. 2: 161 (1947). I väsen och vanor var .. (Hj. Söderberg) stationär. Bergman Därs. LXI. 2: 211 (1950).
Spalt S 11233 band 30, 1989