Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STATYETT stat1yät4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(statu- 1841—1903. staty- 1852 osv.)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. statuette; av fr. statuette, diminutivbildning till statue (se STATY)]
staty som betydligt understiger den naturliga storleken hos det avbildade föremålet, liten staty l. bildstod. En genre af de fria konsterna, som på den sednare tiden mycket börjat bearbetas i Frankrike, är den så kallade statuetten, eller miniaturskulpturen. AB 1841, nr 23, s. 3. Dômeplatsen (i Messina) var planterad med vackra träd och pryddes av Montorsolis fontän med allegoriska flodgudar och kvinnliga statyetter, som uppburo själva fontänens snäcka. Lagergren Minn. 5: 77 (1926). Han var mig en gåta — av samma slag som det stela leendet hos en arkaisk statyett. Siwertz Pagoden 210 (1954). — jfr BRONS-, PARIAN-, PORSLINS-, PORTRÄTT-STATYETT m. fl.
Ssgr: STATYETT-GRUPP. grupp av fristående statyetter; i sht förr äv. om statyett föreställande flera figurer. På en kavalett stod i röd pastelina den lilla statyettgruppen ”Faun och nymf” i det närmaste färdig. Laurin Minn. 2: 356 (1930). —
-HUVUD. Mohn Afghan. 159 (1930). —
-LAMPA. lampa vars behållare o. fot är formad som en statyett. Östergren (1946). —
-PORSLIN. porslin använt till statyetter. Stråle RörstrH XXVII (1879).

 

Spalt S 11277 band 30, 1989

Webbansvarig