Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STICK- stik3~, ssgsled2.
Etymologi
[av t. stick-, ssgsform till sticken, kväva (se STICKFLUSS)]
ss. förled i ssgr betecknande ngt som kväver l. förorsakar andnöd o. d.
Ssgr: STICK-GAS. [av t. stickgas] (†) kväve; anträffat bl. i uttr. oxiderad stickgas, kväveoxid. VetHLäk. V. 3: 13 (1798). Därs. 28. —
-HOSTA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11607). [efter t. stickhusten] (numera knappast br.) med andnöd förenad hosta l. hosta som förorsakar kvävningsanfall. Möller (1790). Mannen hade midt i natten genom sin stickhosta häftigt förskräckt mig. Atterbom Minn. 579 (1819). Stickhosta .. (dvs.) Qväfvande hosta. Dalin (1854). Cannelin (1939). —
-LUFT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11609). [av ä. t. stickluft] (†) kväve. Sönnerberg Loder 282 (1799).

 

Spalt S 11549 band 30, 1989

Webbansvarig