| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIGARE sti3gare2, i bet. I m., i bet. II r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
I. om person.
1) (numera bl. tillf.) motsv. STIGA, v.3 I 1: person som stiger. Schultze Ordb. 5007 (c. 1755). — jfr IN-STIGARE.
2) (†) motsv. STIGA, v.3 I 2 (o. III 1), om person som söker stiga l. stiger uppåt; äv. om brandman med uppgift att gå på brandstege o. d.; äv. bildl., motsv. STIGA, v.3 I 5 d. Scherping Cober 2: 264 (1737; bildl.). Den egentliga brandkåren består af stigare och sprutmanskap. Ahlström Eldsl. 390 (1879). — jfr BERG-STIGARE.
3) [eg. specialfall av 2] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (högre l. lägre) gruvförman; äv. bildl. JernkA 1903, s. 72 (cit fr. 1610). Stigare .. är vid bergverken en sådan förfaren betjent, som har inseende öfver arbetsfolket. Rinman 2: 838 (1789). Mina skygga sinnens (ljus) flämtar matt, / Och alltmer vanskligt leder stigarns steg / Der nere på de .. dunkla djupen / Af .. vetenskapens schakter. Börjesson E14Son 5 (1847). En överordnad befattning innehade stigaren .. Han befor och vakade över konsterna och ledde konstkarlarnas och pumpvaktarnas arbete. Lindroth Gruvbrytn. 1: 146 (1955). — jfr BERG-, BOK-VERKS-, GRUV-, KONST-, LAV-, NATT-, SCHAKT-, SKJUT-, UNDER-, ÖVER-STIGARE m. fl.
3) (i fackspr.) om ngt som utgör ledning för ngt som stiger l. avses skola stiga uppåt; särsk. (i sht el.-tekn.) om stigarledning. BonnierKL 7: 341 (1925). 2SvUppslB (1953).
(II 3) -AVGRENING~020. el.-tekn. Stigaravgrening: den del av huvudledningen i en elinstallation, som förbinder huvudsäkringarna med gruppcentralen. SvTeknOrdb. (1946). IngHb. 3: 495 (1949). —
(II 3) -BOX. el.-tekn. till matarledning ansluten box (se box, sbst.1 1 a) varifrån stigarledningar utgår. BonnierKL 7: 341 (1925). —
(II 3) -HÅL. (i fackspr.) i ä. (medeltida) hus: hål genom vilket varmluft avsågs skola passera till ovanför befintligt l. befintliga rum. Fornv. 1954, s. 241. —
(I 3) -JOURNAL. (förr) journal (se d. o. 1 a) förd av stigare; jfr -bok. Lindroth Gruvbrytn. 1: 374 (1955; om förh. på 1700-talet). —
(II 3) -LEDNING. el.-tekn. (urspr. från källare upp i övriga våningar i ett hus ledande) elektrisk huvudledning som förenar servisledning med närmaste överströmsskydd (med gruppcentralerna i ett hus), stigare; äv. (i fackspr.) allmännare, om vattenledning o. d. utgörande huvudledning inom en fastighet o. d. (l. om alla de från en vattenmätare utgående stammarna för vattenledningsvatten l. om alla tillförselrören för varmvatten till värmeledning). Elfving Starkstr. 149 (1909). Från .. (radiomottagaren hos portvakten) drages en stigareledning, som likt vanliga belysningsledningar grenas till varje våning, varest stickkontakter anordnas på .. lämpliga ställen. Radiolyssn. 1927, nr 38, s. 8. För att brandmännen skall få upp vatten till de övre våningarna finns det i trapphusen inbyggda ”stigarledningar”. På de olika våningsplanen har man sedan uttag där brandmännen kan koppla sina slangar. SvD(A) 1962, nr 311, s. 14. —
(II 3) -RÖR. i ä. typ av förgasare: rör utgörande en förening av munstycke o. luftintag för extra luft (l. av munstycke o. flottörhus för att ge extra bränsletillskott). Nerén BilB 1: 45 (1928). Dens. (1930). —
(II 3) -SKENA. el.-tekn. skena (se skena, sbst.2 1) utgörande stöd för stigarledning. SvD(A) 1966, nr 309, s. 1. —
Spalt S 11715 band 30, 1989