Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STINKADOR stiŋ1kadå4r, r.; best. -en; pl. -er (Östergren (1946) osv.), äv. -es -es (Auerbach (1913), Östergren (1946)); äv. STINKADORO -då4ro, r.; best. -n; pl. -s.
Ordformer
(-dor 1913 (: stinkadores, pl.) osv. -doras, pl. 1925. -doro 1890—1901. -doros, sg. 1906. -doros, pl. 1898—1946. -duros, pl. 1934—1946)
Etymologi
[liksom nl. stinkadorus, stinkedorus, m., sannol. av t. stinkadores, f., sg. o. pl., skämts. bildning av stinken, stinka (se STINKA, v.2), o. den i sp. vanliga ändelsen -dor (pl. -dores; se. t. ex. MATADOR)]
(vard.) om dålig, stinkande (se STINKA, v.2 II) cigarr; jfr STINK-PINNE. Det (dvs. en ny sorts cigarr) lär vara en den sämsta ”stinkadoro”. SöndN 1890, s. 108. (Ni kunde) gärna släcka den där stinkadoren till cigarr innan vi blir ihjälosade allihop. Hallén MacLean StyrkNav. 82 (1968).

 

Spalt S 11857 band 30, 1989

Webbansvarig