| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STINGSLA stiŋ3sla2, v. -ade, l. STINGSLAS -as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
1) (mera tillf.) vara retsam mot l. irritera (ngn l. ngt). (Eleven) har under sina tre år (i skolan) ”stingslat” sin omgivning. ST(A) 7/2 1964, s. 28.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dep.: vara stingslig. Tholander 1Ordl. (1850). Dens. Ordl. (1872).
Spalt S 11848 band 30, 1989