| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIRR stir4, sbst.2, m.//(ig.); best. -en; pl. -ar.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) virrig l. vimsig person; förr äv. om visst slags spel i uttr. spela stirr. Andra spel (i Kalmar län) voro: .. svälta räf, spela stirr, dumpelle och många flere. Stolt Minn. 81 (1880). Folk i bygden vet, att han är en stirr, de som ofta åker med tåget har märkt, att vid hans station kan allt möjligt inträffa, de tittar ut, ser honom stå där, svart och lurvig, ivrig och tafatt, drar nån historia om honom. Vi 1947, nr 39, s. 5.
Spalt S 11877 band 30, 1989