Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIRR stir4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
(mera tillf.)
1) motsv. STIRRA, v.1 2: stirrande. Vad båtar väl mitt trägna stirr / mot denna punkt i fjärran. Viksten Idyll 19 (1927). Billyktornas vita stirr genom de tallriksstora glasen. Vi 1947, nr 25—26, s. 27.
2) (på grund av överansträngning) krampaktigt stirrande blick. Han läser så han får stirr i ögena. Moberg Sedebetyg 254 (1935).
Spalt S 11877 band 30, 1989