| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STIPULATIV sti1pɯlati4v l. stip1-, l. 4001, adj.
i sht filos. o. log. om definition: som (av praktiska skäl) bestäms l. fastställs gm föreskrift l. regel för hur ett ord kommer att, bör l. skall användas med avseende på betydelseinnehållet (ofta för att klargöra betydelsen av ny term o. dyl. l. för att klargöra eget bruk av ett oklart uttryck l. som förslag till användning av ett uttryck); jfr STIPULATION 2; äv. om utgångspunkt för (vetenskaplig) debatt o. d.: som fastställts (i stipulativ definition l. på annat sätt). Stipulativ definition. Berg Næss EmpirSemant. 31 (1961; nor. orig.: stipulativ). William James ägnar .. nästan ett helt föredrag åt en utsträckt stipulativ definition av det föränderliga ordet religion. Sandblad Salomon Semant. 68 (1967). En stipulativ definition (är) att uppfatta som en föreskrift eller regel för hur ett ord kommer att, bör eller skall användas. Walton ABCArgument. 21 (1970). (Ett par arbeten från senare delen av 1950-talet om slaveriet) är typiska för den senare debatten då de innebar en anknytning till nya stipulativa utgångspunkter. HT 1977, s. 40.
Spalt S 11875 band 30, 1989