Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOLLTOKERI stol1tωkeri4 l. 3~002, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[antingen till STOLLERI o. TOKERI l. möjl. ssg med STOLLE, sbst.2, som förled (l. möjl. omkastning av TOKSTOLLERI)]
(tillf.) stolleri l. tokeri. Ännu hade de egentligen inte försummat sina plikter (trots bönemötena), fast nog togo de där stolltokerierna bort bra mycken tid från det nyttiga arbetet. Engström Hemsp. 219 (1921).

 

Spalt S 12102 band 31, 1991

Webbansvarig