Publicerad 1991   Lämna synpunkter
-STOMAN l. -STOMMAN, n.
Ordformer
(-stoman 1538 (: sengastoman)—1756 (: släd stoman). -stomman 1772 (: trä stomman). -stommen 1772 (: trä stommen; sannol. felaktigt för trä stomman))
Etymologi
[fsv. stoman; sv. dial. stoman, stomme, ostkar, låda utan botten m. m., stomman, stomme, kvarnkar; sannol. ombildning av -STOMA med anslutning till sådana ord som HEMMAN, LAKAN, NYSTAN (se Olson ApellSbst. 265 f (1916)). — Jfr STOMMANE]
stomme (se STOMME, sbst.2 1); ss. senare led i ssgr; jfr LADU-STOMMAN, SÄNGA-, TRÄ-STOMAN, TRÄ-STOMMEN; jfr: Bäcken stoma(n). ArkliR 1562, avd. 12; jfr äv.: Kätilstoman. Därs.; jfr ävenledes: Et gamalt kætlastoman. VadstKlUppbB 112 (1564).

 

Spalt S 12123 band 31, 1991

Webbansvarig