Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOPPER stop4er l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, m.//ig.; best. -n; pl. -s l. stopprar.
Etymologi
[av eng. stopper, avledn. av stop, stoppa (se STOPPA, v.), o. etymologiskt identiskt med STOPPARE]
1) om person med uppgift att stoppa (se STOPPA, v. II 1) ngn l. ngra; företrädesvis (sport.) i fråga om bandy- o. fotbollsspel: försvarsspelare (särsk. centerhalvback) med uppgift att (på mittfältet l. längre bak) stoppa motståndarnas anfall. NFSportlex. (1946; i fotboll). Den yngste på plan, 16-årige Joe Lönngren, var skicklig stopper i mästarlaget (i bandy). Idrottsboken 1979, s. 51. SvD 26/6 1983, s. 7 (om polisman som stoppar bilister vid trafikkontroll).
2) sport. i fråga om hästhoppning: häst som har ovanan att stoppa (se STOPPA, v. II 6) framför hindren. GbgP 15/8 1988, s. 27.
3) om ett slags stoppanordning på dragband i klädesplagg. KatalJosefsson 1989, Höst. s. 308.
Ssgr (sport.): STOPPER-PLATS. jfr plats, sbst.1 7 a. DN 1973, nr 169, s. 15. —
-SPEL. av stopper spelat spel (se spel, sbst.1 7). SvD 31/12 1970, s. 16.

 

Spalt S 12173 band 31, 1991

Webbansvarig