Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRAFFARE straf3are2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. =.
Etymologi
[av t. straffer, person l. sak som spänner l. gör stram, avledn. av straffen, göra spänd l. stram, avledn. av straff, spänd l. stram, av mlt. straf; jfr mlt. stref, (ut)spänd (lt. stref, som strävar emot); rotbesläktat med STRETA, STRID, adj., STRÄVA, sbst. o. v.]
urmak. spindel för fastspännande av arbetsstycke. (Sv.) straffare .. urm. (fr.) arbre. Schulthess (1885). — jfr SNÄCK-STRAFFARE.

 

Spalt S 12499 band 31, 1991

Webbansvarig