Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRAMIN, r. l. m.; pl. -er.
Etymologi
[liksom ä. dan. o. t. stramin av nl. stramijn, med oförklarat r-inskott av ä. nl. stamijn, av mnl. stamine, liksom meng. stamin (eng. stamin) av ffr. estamine (fr. étamine), av lat. stamineus, som innehåller tråd, till stamen, tråd, vävnad, besläktat med STOMME, sbst.2 — Jfr STRAMALJ]
(†) stramalj; äv. om ett slags tjockt bomullstyg. Gaser, straminer och tyll. Ridderstad SDikt. 3: 295 (1862). Dalin (1871; äv. om bomullstyg).
Ssg (†): STRAMIN-VÄVERI. om sysselsättningen l. verksamheten att väva stramalj. Forssell Stud. 2: 304 (1880, 1888).

 

Spalt S 12512 band 31, 1991

Webbansvarig