Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRETA stre3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. streta, käpp o. d., stritu, repända, smärt o. liten flicka; nära besläktat med STRETE, sbst.1 — Jfr STRETARE, sbst.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om käpp l. pinne l. stör l. kort bjälke o. d.; särsk. om käpp osv. använd för att (diagonalt) stötta upp ngt, stötta l. sträva; jfr STRETA, v., STRETE, sbst.1, STRETARE, sbst.2 På sidorne (av ett graderhus) äro långa stretor, at hålla byggnaden stadig. VetAH 1769, s. 62. Stödja med stretor. ÖoL (1852). — jfr MULL-STRETA.

 

Spalt S 12613 band 31, 1991

Webbansvarig