Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STROBOSKOP strå1boskå4p, n.; best. -et; pl. =.
1) förr använd leksak som bygger på den stroboskopiska effekten (dvs. förhållandet att en serie bilder av rörelsemoment sedda i snabb följd framkallar intrycket av en sammanhängande rörelse) o. som (i sin enklaste form) utgöres av en roterande pappskiva med springor o. motstående bilder (som sedd i en spegel ger intrycket av sammanhängande rörelse) l. av stillastående bilder omgivna av en roterande springförsedd omkrets (där man får intrycket av sammanhängande rörelse vid direkt betraktande av anordningen: trolltrumma); ngn gg äv. allmännare: anordning som använder sig av den stroboskopiska effekten, särsk. om kinematograf l. filmprojektor. Ekbohrn (1868; om leksak). Lindskog o. Zetterberg 535 (1981; allmännare).
2) (i fackspr.) instrument l. apparat för studium o. optisk mätning av periodiska rörelser o. deras frekvens; särsk. om sådant instrument bestående av en roterande hålförsedd skiva l. en ljuslampa l. ett urladdningsrör som utsänder korta ljusblixtar l. strålkastare försedd med roterande sektorslutare; äv. om apparat för framställning av snabblinkande ljus. Stroboskopets .. verkan är baserad på samma principer som ligga till grund för kinematografin. HantvB I. 7: 299 (1939). Med detta (ljusstarka) stroboskop .. kan man erhålla en mycket stark belysning av modellpropellern. TT 1944, s. 607. Stroboskop (dvs.) anordning för optisk mätning av frekvenser. SvTeknOrdb. 258 (1946). Med ett s. k. stroboskop blinkar man med efter hand ändrad frekvens på ögonen och diagnosticerar om resp. krampbarn är särskilt flimmerkänsligt. SvD(A) 1959, nr 269, s. 23. Lindskog o. Zetterberg 535 (1981).
STROBOSKOPISK, adj. [jfr d. stroboskopisk, t. stroboskopisch, eng. stroboscopic; delvis till stroboskopi] till 1, 2: som har avseende på l. hör till l. sker medelst stroboskop. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 22. Tecknar man på detta sätt (på båda sidorna av ett kringsvängande kort) bilder, som föreställa de olika faserna af en kropps rörelse, och låter dessa bilder hvar och en för sig, men tätt på hvarandra, intränga i ögat, skall detta tro sig se rörelsen sjelf, i det det sammanbinder de särskilda intrycken till en oafbruten rad. Stampfer i Wien konstruerade 1832 efter denna princip sina stroboskopiska kort. UB 2: 285 (1873). Dædalus 1943, s. 94 (: stroboskopiska effekten). Stroboskopiskt fotografi av en kaströrelse samt konstruktion av lodriktning och utgångshastighet. BergvallFysGymn. 2: 16 (1967). En belysning är stroboskopisk, om den sker i form av kortvariga ljuspulser med lika tidsintervall. Därs. 3: 18 (1969). särsk.
a) psyk. i uttr. stroboskopisk illusion, om förhållandet att rumsligt ngt olika bilder som en efter en exponeras med en viss mellantid uppfattas ss. ett enda föremål i rörelse; i uttr. stroboskopisk rörelse, skenrörelse (se d. o. 1). PsykPedUppslB 2169 (1946: illusion). Därs. (: rörelse).
b) bildl. O värld, trött av hopp och uranium, som roterar i evighet med en verkan vi måste söka glömma om än fåfängt. Ändå undanglidande i stroboskopisk harmoni med stank av kroppens exkrement och svett. Femtital 1952, nr 3, s. 14.
Spalt S 12724 band 31, 1991