Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRITTA, strit3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. ombildning av STRETA, v. (i bet. 3), möjl. under påverkan av STRITTA, v.3; jfr STRITA, v.1]
(i vissa trakter) streta l. spreta o. d.; särsk. om hår l. skägg o. d. Det fanns inte ett hår kvar på hjässan, men från ögonbrynen strittade några vita strån åt olika håll. Heidenstam Svensk. 1: 33 (1908). Gubben Jean Jacques (Rousseau) .. liknar en kondor, där han sitter på sina sex böcker och strittar ut i luften med en illa fungerande reservoarpenna .. Statyer äro .. en ovanligt löjlig uppfinning. Mattsson Resebr. 110 (1908). (Godsägaren kom) ut från sovrummet. Hår och skäggstubb strittade men han gned sig käckt i händerna och sa Gomorron, Gomorron med falsk munterhet. ÖgCorr. 24/12 1966, s. 8.
Avledn. (i vissa trakter): STRITTIG, adj. om berg o. d.: som sticker l. pekar styvt l. stelt uppåt, som står styv l. stel o. d. Har man arbetat sig genom de första milen av strittiga berg söder om Botany Bay, får trakten småningom ett lugnare behag. Siwertz Lat. 213 (1924). Det vilar ändå en förbannelse över dessa strittiga berg, där en tyrolare kunde gråta av hemlängtan till sina underbara fjällängar. Dens. Jord. 124 (1936).

 

Spalt S 12722 band 31, 1991

Webbansvarig