Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STURSKA stur3ska2, v. -ade.
Etymologi
[avledn. av STURSK (jfr STURSKAS)]
(numera bl. tillf.) refl.: visa sig stursk (se d. o. 1, 2), sturskas (se d. o. 1). Jag har inte sturskat mig alls, mr Arkansas. Nyblom Hum. 183 (1874). Jensen SerbMonten. 139 (1891). — särsk. i p. pr. i förbindelsen komma sturskande, komma o. visa sig stursk, komma o. sturska sig. Nyblom Hum. 183 (1874).
Särsk. förb.: STURSKA UPP SIG10 4 0. (ngt vard.) morska upp sig, ta sig ton o. visa sig stursk. GbgP 3/7 1983, s. 7.

 

Spalt S 13334 band 31, 1993

Webbansvarig