| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUVNING stɯ3vniŋ2, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) handlingen l. verksamheten att stuva, stuvande (se STUVA, v.1 1). Linné Diet. 2: 144 (c. 1750). Stufning .. (dvs.) Göromålet att stufva. Weste FörslSAOB (c. 1817). Kan du ge mig några tips för stuvning av lake? Östergren (1949). — jfr RÅ-STUVA.
2) konkret(are): maträtt bestående av stuvat kött l. stuvade grönsaker l. dyl. Valleria Hush. 41 (c. 1710). När kålen är så wäl kokad, at han ser ut som en stufning, så ställes han at kallna. Warg 352 (1755). I Ragouer eller stufningar skäres ock bitar af denna frukt, kallad Tomates, hvarest han ej eller gör elak värkan. CAlströmer (1761) hos Linné Bref I. 3: 38. v. Müllern (står) vid spiseln, tillredande en stufning på höns, hvilken sjuder på elden i en kastrull. Crusenstolpe Tess. 4: 181 (1849). Midt i skansen stod en stor träskål, till hälften full med en ångande stufning af kött i spad och skifskuren potatis. VFl. 1911, s. 69. Goldman .. började (genast) vädra över en doftande stuvning av murklor. Siwertz Varuh. 39 (1926). Kvällsmat: Stuvning på rester från frukost och middag. Fredricson Res. 146 (1940). StKokb. 128 (1940). — jfr CHAMPINJON-, FISK-, KALVBRÄSS-, KANTARELL-, KRÄFT-, KÖTT-, MURKEL-, MUSSERON-, NJUR-, NÄSSEL-, PORTLAK-, ROV-, RÄK-STUVNING m. fl.
Spalt S 13361 band 31, 1993