| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÅNDAKTELIGA l. STÅNDAKTELIGEN, adv.
(†) ståndaktigt; envist; djärvt l. modigt. En Christen Menniskia, som bekenner Christum, theszlijkes toleligen och ståndachtelighen vthstår Förföljelsen, gör sitt Kall och Ämbete noghsampt tilfyllest. Schroderus Os. 1: 229 (1635). (En mans mod visar sig i att man) Vthi fahran och sielfwa döden tienligen, och ståndachteligen sigh ährteer och förhåller. Isogæus Segersk. 635 (c. 1700). (Den döpta turkinnan har) här tils ståndachteligen framhärdat (i den kristna läran), och jämte mig en lefwernes art vtstått, som man intet vnderlig nog nämna kan. Humbla Landcr. 563 (1740). Möller (1755).
Spalt S 13866 band 32, 1997