Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÅUPP- ståup3~.
Etymologi
[efter amerik. eng. stand-up, uppstående, av stand (se STÅ, v.) o. up (se UPP)]
ss. förled i ssgr för att beteckna att ngn (utan nämnvärd rekvisita) stående (o. ofta improviserande) från scenen på teater l. på restaurang o. d. underhåller publiken med kvicka (ofta vågade) skämt l. historier o. dyl. l. att ngt har samband därmed.
Ssgr (vard.): STÅUPP-ARTIST. GbgP 7⁄7 1990, Bil. s. 3. —
-KOMEDI. jfr komedi 1. DN 30⁄9 1989, Bil. s. 5. —
-KOMEDIENN. kvinnlig ståuppkomiker. DN 15⁄11 1989, s. 30. —
-KOMIK. DN 30⁄10 1989, s. 42. —
-KOMIKER. [efter amerik. eng. stand-up comedian] komiker som (utan nämnvärd rekvisita) stående (o. ofta improviserande) från scenen på teater l. på restaurang o. d. underhåller publiken med kvicka (ofta vågade) skämt l. historier o. d.; jfr ståuppare 1. DN 30⁄9 1989, Bil. s. 5. —
-REPORTER. TV-reporter som stående (o. utan nämnvärda förberedelser) rapporterar direkt från fältet för TV-tittarna; jfr ståuppare 2. RöstRadioTV 1989, nr 15, s. 17.

 

Spalt S 13914 band 32, 1997

Webbansvarig