Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄDELIGEN, adv.
Ordformer
(stedhe-)
Etymologi
[jfr mlt. stēdelike(n), motsv. mnl. stedelijken (nl. stedelijken); jfr äv. mht. stätelichen; till STÄDELIG, adj.2]
(†) oavlåtligt, ständigt. BraheBrevväxl. II. 1: 26 (1645).

 

Spalt S 13932 band 32, 1997

Webbansvarig