Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄKA, v.3 -er, -te l. -ade (pr. sg. akt. -ar Schroderus Comenius 328 (1639), Murenius AV 519 (1662). -er Runius (SVS) 1: 289 (1713). pr. sg. pass. -as Murenius AV 52 (1640). ipf. -te Beronius Reb. C 2 a (1674)). vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
(†) stinka, lukta illa; äv. i pass. övergående i dep. PErici Musæus 5: 293 b (1582). Aaset (åtelen) stincker, (stäkar). Schroderus Comenius 328 (1639). Offta stäkas brenwijn i kyrckian. Murenius AV 52 (1640). Han war Poët, men du är en Get, som stäker och bräker. Runius (SVS) 1: 289 (1713). Stäka af brännvin. Schultze Ordb. 4838 (c. 1755).
-ÖRT. [fsv. stäkyrt] sannol. om växten Peucedanum ostruthium (Lin.) Koch, mästerrot (med stark kryddoft o. förr medicinell anv.); jfr stäkre-ört a. Berchelt PestOrs. F 5 a (1589). Stiernhielm Fateb. C 4 a (1643).
-rot. rot av ”stäkört” (använd medicinellt). Lemnius Pest. 22 (1572; uppl. 1917). Berchelt PestOrs. D 2 b (1589).
B: STÄKE-GRÄS. (stäk- 1748. stäke- 1748) = stäkre-gräs. Linné Bref I. 2: 118 (1748). NGissler (1748) hos Linné Bref I. 2: 119. —
-SJUKA. [sannol. kortform av ett stäkegräs-sjuka l. ombildning av stäker-sjuka l. stäkre-sjuka] = stäkre-sjuka. NGissler (1748) hos Linné Bref I. 2: 119. Anm.: I Linné Bref I. 2: 118 (1748) förekommer som sjukdomsbeteckning stäke, sbst.2, vilket sannol. är en konstruktion ur ssgn stäke-sjuka.
Spalt S 13955 band 32, 1997