| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄMP stäm4p, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Benedictsson Folkl. 142 (1887) osv.), äv. (efter pluralt räkneord o. d.) = (HantvB I. 6: 319 (1938) osv.); äv. (numera bl. i vissa trakter) STÄMPA stäm3pa2, r.; best. -an; pl. -or.
(i sht i fackspr.) om jämförelsevis lång o. grov stolpe l. stång avsedd att anbringas vinkelrätt mot två mot varandra stående ytor för att uppbära tyngd l. motverka tryck l. press, stötta; särsk. om mer l. mindre tillfälligt stöd under byggnadskonstruktion; äv. koll.; jfr PITPROPS, STYVA, sbst. 2, STÄMPEL, sbst.3 1. Det gick åt mycket stämp. Med starka händer, som stämpar stödda mot hans axlar, höll hon sig ifrån honom. Benedictsson Folkl. 142 (1887). Form för bjälklagsplatta där bockryggarna lagts på stämp. HantvB I. 6: 319 (1938). 4 man reste stämpen (när en fabrik byggdes), 2 lag om vardera. ByggnArbMinn. 224 (1950). Bjälklagselement av lättbetong monteras snabbt med bilkran och monteringsvagn .. Inga stämp hindrar arbetet i källarvåningen. DN 11 ⁄ 5 1970, s. 12. SDS 23 ⁄ 4 1982, s. 29.
Spalt S 14093 band 32, 1997