| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄNK stäŋ4k, n. (Schultze Ordb. 4882 (c. 1755) osv.), äv. (numera mindre br.) r. l. m. (Bremer Nina 640 (1835), Sanden StålRom. 76 (1929)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (SP 1792, nr 91, s. 2, osv.), ss. r. l. m. -ar (Jacobsson StudL 30 (1833), Dahlin SvartL 19 (1934)).
1) motsv. STÄNKA, v.2 1, 2, om förhållandet att (mängd av) vätska (särsk. vatten) l. blöt massa l. gyttja o. d. i droppform l. i form av skvätt(ar) stänker l. stänks på l. över ngn l. ngt; äv. om stänkande av ngt av annat än vätska osv. bestående; äv. i konkret anv., om det som stänker osv., särsk. dels koll.: droppar osv. av stänkande vätska osv., dels i individuell anv., om enstaka droppe osv. Det oupphörliga stänket från bogsvallet. Få stänk av färg l. bläck i ansiktet. Stänk av krut fanns kring kulhålet. Hon fick stänk av grus från bilen på kappan. Schultze Ordb. 4882 (c. 1755). Långa, starka (haj)stjertar kastade stänk och fradga omkring sig. Nyblom Hum. 283 (1874). Solstrålarne leta sig väg (genom lövvalvet), för att .. bryta sig i stänket från bugtande springvatten. Rydberg Sägn. 11 (1874). Drysius .. (hade) medtagit en flaska .. (vigvatten) och därmed bestänkt sin person och trollkretsens område. Vaganten fick också en stänk. Dens. Vap. 368 (1891). Där vattnet rytande störtade utför, yrde stänket upp som ett virvlande moln. Fridner Idriess AustrDjung. 47 (1938). Visiret hade jag nerfällt över ansiktet för jag visste att ett stänk (av syra) i ögat gjorde fruktansvärt ont. Karnstedt Slamf. 262 (1977). Hebr. 9: 13 (NT 1981). — jfr BLOD-, DAGG-, KRUT-, PURPUR-, PÄRL-, REGNBÅGS-, ROSEN-, RUBIN-, SALT-, SILVER-, SJÖ-, SKUM-, SLAGG-, SMUTS-, SMÅ-, VATTEN-, VÅG-STÄNK m. fl.
2) motsv. STÄNKA, v.2 3, om sparsamt regn, särsk. om fint regn, duggregn; äv. i individuell anv.: regndroppe. Ahlman (1865). Regnet faller som tunga tårar, / och stänket tröstlöst mot gatan ljuder. Fallström VDikt. 1: 49 (1882, 1899). Det mulnade och kom ett och annat stänk. SvHandordb. (1966). — jfr REGN-, SMÅ-STÄNK.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. för att beteckna en (ytterst) ringa mängd l. grad av ngt, särsk. liktydigt med: gnutta l. uns l. (i nekad sats): dugg l. dyft l. skvatt; ofta liktydigt med: (svagt l. lätt) drag l. inslag (av ngt), biton (se d. o. 1 slutet). Några grå stänk vid tinningarna. Guldwifwor äro hennes (dvs. älvdrottningens) tärnor / J guldrock stänkt med purpurstjernor, / Och hwarje stänk är en rubin. Hagberg Shaksp. 1: 19 (1847). Det var den till lifvet återuppväcktes bedårade hymn, när han .. ännu med ett stänk af feber i sina ådror hviskade: du underbara värld. Levertin Diktare 101 (1898). Denna brokad är väfd i blått silke i olika nyanseringar, med några mattgula stänk här och där. MeddSlöjdF 1898, 2: 71. Det fanns icke ett stänk af vemod i våra samtal. Geijerstam Lillebr. 114 (1900). Det var uppenbarligen under resorna som .. (författaren F. Cederborgh) tillfredsställde den äkta och ursprungliga naturkänsla, som så ofta ger ett lyriskt stänk åt hans framställning. SvLittH 2: 257 (1919). Om också något stänk av byskvallret nått Elvira, skulle det föga ha bekymrat henne. Bergfors Norr. 134 (1936). Blicken är klok med ett stänk illmarighet. Lindström Landk. 100 (1941). (I San Sebastian) inträffade .. ett stänk av romantik: Columbus förälskade sig våldsamt i dona Beatriz de Peraza. Ymer 1951, s. 276. — särsk. ss. förled i ssgr, betecknande att ngt uppträder l. förekommer l. anträffas endast här o. där l. då o. då l. strövis l. tillfälligtvis (se t. ex. STÄNK-ARBETE, -FRÅGA, -LOKAL).
4) (numera föga br.) motsv. STÄNKA, v.2 6, i uttr. skjuta hare på stänk, vid jakt: skjuta hare som stänkt upp (se STÄNKA UPP 3), skjuta stänkhare. På våra harjagter (får) ingen hare skjutas på stänk, än mindre på legan eller vid uppsprånget. Lindholm Sibbo 1: 56 (1890).
(1) -LAV. [svampen är mycket lavliknande o. har svarta stänkliknande fruktkroppar] (†) om svampen Ascodichaena rugosa Butin. Acharius Lich. 21 (1798). —
-LOKAL. bot. om enstaka växtlokal utanför en arts huvudsakliga utbredningsområde, strölokal. Andersson o. Birger 111 (1912). —
-PENGAR, pl. (†) om (pengar till) enstaka l. jämförelsevis begränsad l. obetydlig utgift. CAEhrensvärd Brev 1: 110 (1787). —
-REPLIK. i samtal: enstaka l. tillfällig l. jämförelsevis kort replik (se d. o. 2, 3), ströreplik, inpass. Benedictsson Ber. 208 (1888). —
-SKOTT. enstaka l. tillfälligt skjutet skott (se skott, sbst.2 2 a, b α), ströskott; äv. bildl. NDA 19⁄11 1875, s. 2. Heidenstam i 3SAH 25: 70 (1912; bildl., om hugskott). —
-VIS, adv. o. adj.
1) till 1, i fråga om vätska osv.: på sätt som kännetecknar stänk l. resultatet av detta l. i form av l. ss. stänk; äv. i fråga om annat än vätska osv.: i form av l. ss. enstaka l. spridda småpartiklar l. större l. mindre partier o. d., strövis. Björkman (1889). Fornv. 1924, s. 35 (i fråga om beläggning på metallyta).
2) till 2, i fråga om regn: i form av l. ss. stänk, droppvis l. skvättvis. Regnet började komma, först stänkvis. Östergren (1950).
3) till 3 slutet: på enstaka l. oregelbundet l. tillfälligt l. oväntat sätt, tillfälligtvis. NordRevy 1895, s. 158.
Spalt S 14139 band 32, 1997