Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖLD stöl4d, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) om handlingen (l. verksamheten) att stjäla (se d. o. 1), stjälande; i sht konkretare, om enskilt fall av stjälande; särsk. (jur.) om uppsåtligt, olovligt tillgrepp av annans lösegendom varigm gärningsmannen gör en vinning o. den bestulne tillfogas skada; jfr TJUVNAD, TJUVERI. Ringa (förr äv. liten l. enkel) stöld (jur.). Grov (förr äv. kvalificerad) stöld (jur.). Begå, föröva stöld. Anklagad för upprepade stölder i militära förråd. Straffad för stöld. Stöld av värdepapper. PMånsson 10 (1522). Schultze Ordb. 4994 (c. 1755: liten). Tager eller snattar någon i Fiske-Hamn Tio Dalers wärde eller mindre, thet må ej stöld heta, utan gifwe han thet åter och böte hälften af wärdet. Hamnordn. 24⁄1 1771, 4: 1. Stöld af kreatur. Motion i 2 kam. 1872, nr 189, s. 16. NF (1891: qvalificerad). Auerbach (1913: Enkel). Det var ett år, som det begicks allehanda stölder och inbrott i trakten. Lagergren Minn. 1: 52 (1922). För att Olsson skulle kunna dömas för grov stöld fordrades tillägnelseuppsåt. 1NJA 1953, s. 290. Därs. 1980, s. 224. — jfr BARN-, FICK-, HÄST-, INBROTTS-, JUVEL-, KYRK-, POST-, SKOGS-, SMÅ-, VILLA-STÖLD m. fl.
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1; särsk. om plagiat (särsk. i uttr. litterär stöld). Stiernhielm Harm. C 3 a (1668). Boileau, hvilken ännu behåller sitt värde, befryndade sig så med Juvenalis och Horatius, att han som knappast kunde bevara sig undan förebråelse för stöld. Celsius i 1SAH 1: 132 (1786). Vittra stölder. Weste FörslSAOB (c. 1817). Till förhindrande af missbruk eller s. k. stöld af partibeteckning ha föreslagits särskilda officiella valförberedelser. Reuterskiöld Grundlag. 602 (1925). Det är ofta svårt att skilja mellan litterär påverkan och litterär stöld (plagiat). Östergren (1950). — jfr MOD-STÖLD.
3) (†) konkret, om ngt som stulits, stöldgods; äv. om värdet av stöldgodset. UpplDomb. 5: 224 (1599). Därföre att stölden finnes hoos någon, må man eij skyllas för tiuf. FörarbSvLag 2: 71 (1696). Stiger stölden öfwer hundrade daler, warde (tjuven) hängd. MB 41: 2 (Lag 1734). Palmblad Nov. 2: 253 (1819, 1841).
-ANSVAR~02 l. ~20. (jur.) ansvar (se d. o. I 3) för stöld. Stöldansvar bör ådömas, om den brottslige olovligen tillgripit en annans postanvisning. SvJuristT 1944, s. 305. —
-BEGÄRLIG. som gärna l. ofta stjäls; jfr begärlig I 2 a. Pengar, sprit och andra stöldbegärliga saker. DN 14⁄12 1973, s. 1. —
-BRICKA. handel. i affär: vid vara anbringad bricka (se bricka, sbst.3 1) som är avsedd att vid köp tas bort o. som annars vid utträde ur affären sätter elektroniskt tjuvlarm i funktion. DN 23⁄1 1985, s. 39. —
-FÖRSÄKRA. i sht försäkr. försäkra (ngt) mot förlust gm stöld; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Den bestulne hade sitt lager stöldförsäkradt. SD(L) 1902, nr 510, s. 6. Stöldförsäkra lösöret. IllSvOrdb. (1955). —
-FÖRSÄKRING. i sht försäkr. försäkring (se d. o. 2) mot förlust gm stöld. Engström Äfv. 3 (1908). jfr inbrotts-stöldförsäkring. —
-HÄRVA. härva (se härva, sbst.2 3) av stölder l. härva som hänger samman med stöld. DN(B) 8⁄11 1958, s. 5. —
-MÅL. (stöld- 1894 osv. stölds- 1778—1921) mål (se mål, sbst.2 1) angående stöld(er). PH 11: 459 (1778). —
-ROTEL. polisv. inom polisväsendet: rotel (se d. o. 4) med uppgift att utreda stölder; jfr -byrå. Edlund Chandler EneDöd 143 (1952). —
-SKYDD. skydd (se d. o. 2 b) mot stöld; företrädesvis konkret, motsv. skydd 2 b slutet. Motor 1956, nr 33, s. 9 (till bil). Stöldskyddet vid hembygdsgårdar och museer. Hälsingerun. 1980, s. 170.
-SKYDDAD, p. adj. skyddad mot stöld (gm stöldskydd). DN(B) 11⁄2 1961, Motortrafik s. 1 (om bilar). —
-SÄKER. om bil o. d.: säkrad l. tryggad l. skyddad mot stöld; äv. om lås o. d.: som ger skydd l. säkrar mot stöld; jfr -fri. När kommer det stöldsäkra låset, frågar ”Fields” motorkrönikör. SvD(A) 3⁄11 1921, s. 11. Expressen 10⁄4 1962, s. 8. —
B (†): STÖLDS-BROTT, -MÅL, se A.
Spalt S 14208 band 32, 1997