| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖPLA stöp3la2, äv. stø3-, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hugga av (grov) gren på (träd, i sht pil). Nilsson Dagb. 5 (1816, 1879; med avs. på pilträd). I de stöplade asparna borta i backen satt ett tjog starar. Göth 5Stånd. 19 (1936). (Jag) prisade .. alla bönder som låter sina pilträd stå kvar och stöplar dem väl. Jönsson ÄnSjung. 47 (1954). — särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret: avhuggen trädgren; stöpel. Juhlin-Dannfelt 395 (1886). BonnierKL (1927).
Spalt S 14224 band 32, 1997