Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖRT stœr4t, adv.2
1) (vard.) fullkomligt l. alldeles l. helt o. hållet; tvärt; stup (se STUP, adv.3); särsk. (o. numera i sht) i uttr. stört omöjligt. Det var stört omöjligt att göra honom till pass. Knorring Ståndsp. 3: 27 (1838). Nu inträffade emellertid på den dag, då jag ovilkorligen skulle återvända (till skolan), att min far sade stört nej. Öman Ungd. 99 (1889). När .. (han) upptäckte, att det bästa röda-gyllenträdet .. blifvit skattadt i betänklig grad, blef han stört förbannad. Engström Kryss 139 (1912). Ni gör mig stört olycklig! Essén KessGen. 228 (1915). Att få någon av drängarna med (på den nattliga expeditionen) var stört ogörligt. Edqvist MannHav. 140 (1967). — särsk. (†) i uttr. stå stört på ngt, fullkomligt lita på ngt, vara tvärsäker på ngt. RR 1561, s. 41 b.
2) (numera bl. mera tillf., vard.) i uttr. stört i ett, stup i ett, ideligen. Gubben måste klia sig stört i ett. Rosendahl Lojäg. 35 (1956).
3) (numera bl. mera tillf., vard.) i uttr. stört över huvud, hals över huvud, huvudstupa. Troligen fick han stört över huvud en känsla av att han kränkt henne. Bergman LBrenn. 283 (1928).
4) med anslutning till STÖRTA, v. I 9, ss. förled i ssgr med efterled bestående av adjektiv l. verb (o. med sådant ord samhörigt substantiv), med förstärkande innebörd: mycket, väldigt, i hög grad o. d.
(1, 4) -FÖRBANNAD, p. adj. tvärt o. väldigt förbannad, stört förbannad (se förbanna 5 e). RöstRadioTV 1973, nr 31, s. 3. —
-KÄNDIS ~ɟän2dis, m.//ig.; best. -en; pl. -ar. [efterleden till känd, p. adj., efter mönster av sådana ord som kondis, lantis, skummis, skådis] om en i hög grad känd person, superkändis. DN 26/2 1988, s. 4. —
-SKÖN. jfr skön, adj. 7. DN(A) 9/3 1966, s. 10. ÖgCorr. 12/9 1968, s. 15 (om schlager). En rad andra artister är nästan lika störtsköna att jobba med (som Evert Taube), säger Hahn — han gillar uttrycket ”störtskönt”. DN 28/6 1986, Bil. s. 3. —
(1) -STUPE. (†) alldeles, tvärt. Rakt, störtstupe omöjligt, att jag skulle förmå mig behålla Lena till mi’ äkta maka. Knorring Torp. 1: 154 (1843). —
-SVÅR. Det går — åtminstone ibland — att köpa kamelian som krukväxt i Sverige men den är störtsvår att odla hemma. GbgP 1/2 1989, s. 28.
Spalt S 14237 band 32, 1997